Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Dagens frågor - Nya Strindbergsminnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
intressen därvidlag ha blifvit kränkta, har detta icke ett ögonblick
kommit honom att rygga tillbaka. Det är därför knappast ägnadt
att väcka någon förvåning, att nu den ena gången efter den andra
hans forna vänner — hvilka som bekant i de flesta fall slutade som
hans fiender — i sin ordning funnit tiden vara mogen för
offentliggörande af skildringar, som visa, hur de å sin sida uppfattat de
förhållanden, hvilka Strindberg tidigare med sin starka subjektivism i
mer eller mindre förtäckt form skildrat i sina arbeten. Bland dem,
som sålunda redan inför offentligheten gjort upp sina
mellanhafvanden med Strindberg, må nämnas Stanislav Przybyszevski, Ola Hansson
och Adolf Paul. Alla, särskildt den sistnämnde, ha i sina
framställningar tillämpat samma grundsatser som Strindberg själf, och enhvar
kan sålunda förstå, att vederbörande utan undantag betraktat allt hvad
takt och hänsyn heter som absolut obefintliga storheter. Man kan
emellertid knappast förvåna sig häröfver; det är förklarligt, om den
som fått finna sig i att figurera i Strindbergs Inferno så som
Przybyszevski (se kap. 6 i det anförda arbetet, Skärselden) försöker att i
den mån det är honom möjligt ge lika godt igen, och ungefär detsamma
gäller äfven om Adolf Paul, hvilken knappast kan antagas vara särdeles
belåten med det porträtt, som Strindberg tecknat af honom i
Karantänsmästarens berättelser. För litteraturhistorikern, som står den rena
polemiken fjärran eller åtminstone bör göra det, äro emellertid alla
meddelanden af så personlig och direkt art som de ofvannämnda af
särdeles stort värde. Hvad Strindberg beträffar, är hela hans
författarverksamhet så nära och oupplösligt sammanknuten med hans
lefnadsförhållanden, att alla meddelanden af biografisk karaktär måste
mottagas med den största intresse. Till de tidigare skildringar,
som nått allmänheten, har för helt kort tid sedan kommit ännu en,
hvilken ur flera synpunkter kan räknas till de mera intressanta
bidragen till Strindbergslitteraturen. Dess författare är en tysk läkare
och skriftställare vid namn Carl Ludwig Schleich, och arbetet, som
utkommit på Georg Müllers bekanta förlag i München — där äfven
den stora tyska upplagan af Strindbergs samlade arbeten utgifves —
bär titeln Erinnerungen an Strindberg.
Redan från början märker läsaren tydligt, att Strindberg i Schleich
funnit en minnestecknare, som i allt väsentligt ställer sig på en
ståndpunkt diametralt motsatt den, som intagits af exempelvis Adolf Paul
eller Przybyszevski. Schleich betraktar Strindberg som den
europeiska Nordens odisputabelt största geni, och för de anklagelser, som
riktats mot honom som personlighet, har han föga eller intet sinne.
Egendomligt nog vill det synas som om vänskapen mellan Strindberg
och Schleich aldrig störts af några allvarligare slitningar. Deras
första sammanträffande ägde rum i början af 1890-talet och
förmedlades af deras gemensamme vän d:r Max Asch. Det var under
början af Strindbergs naturvetenskapliga period, och Schleich, hvilken
var en utbildad experimentator och behärskade det naturvetenskapliga
studiets metodik, blef snart en för Strindberg oumbärlig vägledare.
Visserligen intog Schleich i principiellt afseende en ståndpunkt, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
