- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Sjunde årgången. 1917 /
321

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

i viktiga punkter afvek från Strindbergs, men hans beundran för den
svenske vännens snille var så stor, att han utan tvekan offrade sina
vetenskapliga betänkligheter för att vara honom behjälplig i hans
forskningar. Högst intressant är hvad han har att meddela om
Strindbergs uppfattning af det vetenskapliga studiets karaktär. Vi veta ju
af Bengt Lidforss’ meddelanden, att Strindberg i själfva verket icke
hade den ringaste aning om den moderna naturvetenskapens metoder
och resultat — man må härvid erinra sig den 1895 publicerade
uppsatsen Strindberg som naturforskare, numera omtryckt i Lidforss’
essaysamling Litteraturkritik. Men Schleich har icke desto mindre en
ej obetydlig uppskattning till öfvers för hans vetenskapliga experiment.
Han medgifver visserligen utan förbehåll, att Strindbergs skepsis gent
emot alla erkända vetenskapliga sanningar var till ytterlighet naiv,
men trots detta omtalar han likväl hans idéer och hugskott med
öppet erkännande. Särskildt anser han Strindbergs växtfysiologiska
uppslag värda att diskuteras. Som ett kuriosum, hvilket kan förtjäna
särskild uppmärksamhet, må äfven påpekas, att Strindberg liksom
före honom Schopenhauer var en förklarad anhängare af Goethes
färglära och ansåg den Newtonska teorien om ljuset och färgerna
fullständigt förfelad. En naturvetenskapsman skulle inför dessa fakta
måhända känna sig benägen att anföra ett par rader af Goethe, hvilka
Färglärans författare säkerligen med stor harm skulle se anförda i
detta sammanhang. De lyda på följande sätt:

Verständige Leute kannst du irren sehn:
In Sachen nämlich, die sie nicht verstehn.


Intressantare än framställningen af Strindbergs naturvetenskapliga
studier äro emellertid skildringarna af det litterära lifvet i den
skandinaviska krets, som på 1890-talet i Berlin samlades i den lilla
vinstugan Zum schwarzen Ferkel i Neue Wilhelmstrasse. Af Adolf Pauls
härom året utkomna Strindbergsminnen veta vi, hur miljön i den
lilla berlinska vinstugan tog sig ut för en iakttagare, som under årens
lopp fått se sin vänskap med kretsens centralfigur, Strindberg — att
han verkligen utgjorde medelpunkten i hela laget synes otvifvelaktigt
— förvandlad till den bittraste fiendskap. Schleich vänder sig icke
direkt polemiskt mot Adolf Paul, men tydligt är, att han med sin
skildring afsett att lämna samtidigt en partiell dementi och en
korrigering af den Paulska framställningen. Att Ferkel-kretsen bar ett
drag af bohème vill Schleich icke förneka, men han betonar bestämdt,
att dess ideella nivå var synnerligen hög, och hvad Strindberg
beträffar, så utgjorde hans närvaro enligt Schleich snarast ett
återhållande element. I denna framställning är det den beundrande vännen
som talar, under det att den bittre motståndarens röst oaflåtligt bryter
igenom hos Adolf Paul. Hvar sanningen ligger är under dylika
omständigheter icke så lätt att afgöra; man kan dock knappast undgå
ett intryck att Adolf Pauls skildring i stort sedt kommer
verkligheten närmare, om man också helt naturligt får i mångt och mycket
underkasta den en ganska eftertrycklig revision.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 03:53:16 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svtidskr/1917/0327.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free