Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Häfte 4
- Dagens frågor
- Parlamentariska tillfälligheter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
högst till ett 40-tal samlade med en rätt afsevärd öfvervikt för
vänstern, hvarför en omedelbart vidtagen votering icke kunde vara
tvifvelsam. Herr F. Ström af socialdemokratiska vänstergruppen blef
emellertid räddaren,
Ein Teil von jener Kraft,
Die stets das Böse will und stets das Gute schafft,
borde hans högerantagonister säga. Han fann det nödvändigt att rikta
protokollet med ännu några synpunkter, begärde ordet, och debatten
kvicknade vid. Om så icke skett — ja, då hade nästa års riksdag stått inför
grundlagsändringsförslag, som i båda kamrarna gjorts hvilande, och då
hade den kvinnliga rösträtten blifvit genomförd i Sverige år 1918.
Därom drömde icke herrarne af majoritetspartiet, när de på sin makliga
väg till Helgeandsholmen drogo de sista välsmakande cigarrblossen.
Likväl, det är inte alltid guld att tiga, det kan också ibland kosta
guld, bokstafligen, åtminstone för andra. Den folkvalda kammaren
behandlade sent på lördagskvällen d. 19 maj en motion om förnyad
tonnageafgift, hvilken emellertid afstyrkts af en mycket stark majoritet
inom bevillningsutskottet. Den säregna skatteformens ifrige förfäktare
kämpade en ojämn strid mot en koalition af höger- och vänstermän,
bland hvilka äfven uppträdde herr Värner Rydén med en rätt
effektfull erinran om den just på eftermiddagen inlupna underrättelsen om
flere svenska lasters sänkning genom tyska U-båtar. Men, voteringen
gaf 72 röster för skatten och 71 emot! Samtidigt lär på en restaurant
i närheten ha suttit ett kotteri kammarledamöter, alla säkra motståndare
till förslaget, som af riksdagsrestaurantens undermåliga villkor frestats
att söka sin enkla aftonmåltid utom hus. Hoppet om en lång debatt
slog slint, varningen, att votering förestod, kom för sent, och de goda
lagstiftarne anlände lagom för att konstatera, att det just varit deras
röster som saknades. De uteblefvo säkerligen icke i den gemensamma
voteringen senare, men då hade under trägen bearbetning vinden svängt,
och andra kammarens så tillfälligt skapade mening gick segrande ur
omröstningen. Den kvällen var det tydligen ett fel i den
parlamentariska inpiskningen, ty ett enda anförande om 5—10 minuter hade
gjort fyllest för att bereda reserven tid att rycka in.
Sådana smådrag, kanske nöjsamma men icke uppbyggliga, skulle
säkert våra lagstiftare kunna berätta i mängd, om de ville. Men de vilja
nog knappast. Herr riksdagsmannen har så mycket annat att orda
öfver och skrifva om. Hvarför skulle han förarga sina kamrater och
gifva de illasinnade lastarne rum genom att tala om offentligen, huru
det ibland går till i den ansenliga institution, där nationens öden lära
afgöras? Men i alla fall, tillfälligheternas spelrum är stort, och det
händer någon gång, att de låta ett och annat läcka ut, som kastar
verklighetens ljus öfver fiktionen, att en s. k. representativ
församlings beslut skulle uttrycka den heliga, i sista hand afgörande
folkviljan. En konselj, en domstol eller ett ämbetsverk, hvars ståndpunkt
bestämdes af hur många och hvilka bland ledamöterna som vid
olika tillfällen komme för sent, skulle ganska snart betraktas som
den rena ynkedomen. Men i de höga »representativa» församlingarna,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Feb 20 23:22:06 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1917/0333.html
