Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Dagens frågor - Krisen i Kina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
boxarupproret Detta skulle betyda åtskilliga millioner för staten, och det var
nog detta som omvände Tuan. Nu påstå emellertid hans fiender, att
hans innersta motiv ej var omsorgen om statens kassa, utan en
önskan att kunna få dessa pengar för att disponera vid den kommande
kampanjen för presidentvalet nästa år, då Tuan ämnade uppställa
sig själf som kandidat. Huruvida detta innebär någon sanning, är
naturligtvis omöjligt att kontrollera, men det är i alla händelser
fruktan härför, som fått Kuo Min Tang-partiet att senare svänga om sin
politik.
Men när den skärpta tyska undervattensblockaden började den
första februari, var Kuo Min Tang fortfarande för kriget och
stimulerades ytterligare genom Amerikas förestående krigsförklaring.
Premierministern hade vid denna tid också omvändt större delen
af Chin Pu Tang, och den ende som möjligen höll emot var
presidenten. Trogen sina principer ville denne ha ett bestämdt uttalande
af parlamentet, innan han inlät sig på en slutgiltig politik. Men Tuan
ville icke vänta, och han fick en kanske välkommen anledning att
börja aktionen, då tyskarne sänkte en transportångare med kinesiska
kulis i Medelhafvet. För en gångs skull handlade kineserna raskt,
och under applåder från hela ententepressen afläts omedelbart en
protest till Tyskland, innehållande ett bestämdt krigshot, om den
hänsynslösa blockaden fortsattes. Samtidigt började officiella
underhandlingar med ententeministrarna i Peking för att få dem att precisera
hvad Kina skulle få i belöning för ett eventuellt ingripande i kriget.
Kineserna framställde följande önskemål: uppskjutande på tio år af
betalningen för boxarupproret; revision af tulltaxan, gående i hufvudsak
ut på en höjning af importtullen från 5 till 7½ %; bortdragande
af de utländska legationsvakterna och öfriga trupper i
traktathamnarna och längs järnvägarne.
Å andra sidan lofvade Kina ententen full frihet att rekrytera
arbetare och begagna sig af landets materiella resurser för inköp af
krigsmaterial. Att sända kinesiska soldater till Europa har det aldrig
varit fråga om och är väl alldeles otänkbart. Ententeministrarna
svarade, att de med välvilja skulle se Kinas inträde i kriget — men
några löften gåfvos ej, åtminstone ej officiellt. Af särskildt intresse
var ju Japans hållning till frågan, men den är tyvärr hittills höljd
i dunkel. När Kinas protest afläts, började den chauvinistiska
pressen i Japan att beklaga sig öfver, att kineserna vågat taga ett
sådant steg utan att först rådfråga deras naturlige förmyndare och
ledare Japan. Men detta tal tystnade snart, och numera iakttager
Japan officiellt en diskret tystnad, men det är otvifvelaktigt, att det
ändock i hemlighet från detta håll utöfvas ett betydande inflytande
inom officiella kretsar i Peking, i hvad riktning är tyvärr än så länge
omöjligt att afgöra.
När Tyskland afgifvit sitt svar på protesten, blef det klart, att det
endast var en tidsfråga, när de diplomatiska förbindelserna komme
att brytas. Tuan Chi-jui måste emellertid för detta ändamål först
öfvervinna presidentens motstånd, ty denne höll ännu emot, då han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
