Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Kärnpunkten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hvarje främmande anspråk mot vårt land. Man kan utan större
svårighet föreställa sig, hur situationen skall bli, då landets
regering vid förhandlingar med främmande makt alltjämt
finner den senare understödd af chefen för landets största
parti, som kunnat bringa hela andrakammarmajoriteten under
sin oinskränkta lydno. Om anspråken blifvit allt större och
bågen spännts allt högre af de främmande makter, som på
detta sätt fått stöd inifrån, är föga att undra på; och säkert
är, att en god del af de svårigheter hvaröfver man nu klagar
skulle, i den mån de öfver hufvud varit af handelspolitisk
natur, kunnat vara betydligt mindre, om herr Branting velat
lägga åtminstone någon kapson på sin lidelsefulla beundran
för entente-regeringarnas ädelhet och understundom skänkt
sitt eget lands sak åtminstone the benefit of the doubt.
I frågan om Kogrundsrännan rent af öppnade han
ententens aktion, och när ententen genom sin stora note på hösten
1916 trefvade efter möjligheter till splittring inom Sverige
och störtandet af en för dem obehagligt fast regering —
sålunda spekulation i rent inre svenska förhållanden — möttes
den genast af herr Brantings förtjusta förklaring att
»regeringen icke hade någon samlad svensk mening bakom sin
ståndpunkt» (Soc. Dem. 16/9 1916). Detta just när all samlad
kraft skulle behöfts för att tillbakavisa en ovanligt farlig attack
på vårt lands ställning under kriget. I fråga om
postkonflikten befinnes det vara fullt »begripligt, att engelsmännen
verkligen anse sig ha trots alla traktater någon rätt att titta i
postförsändelser» (Soc. Dem. 21/9 1916). Under de förnyade
underhandlingarna med England 1916 framställer han
alltjämt Sverige som den halsstarriga parten, under det att
Englands position redan från början angifves hvila på rimliga
anspråk. Och under förhandlingarnas senare skede konstateras
med stor belåtenhet det afbräck i prestige som
riksdagsobstruktionen midt under dessa måste medföra för vårt eget lands
regering, på samma gång han tydligt låter förstå regeringens
öde, försåvidt den ej ginge med på den uppgörelse England
kräfde (Soc. Dem. 5/3 1917).
Det är icke svårt att inse, i hvad mån vår position stärktes
och ett drägligt resultat af förhandlingarna främjades af allt
detta. Finnas inga andra möjligheter att försvara ett
ententeangrepp mot vårt land, föreligger alltid den utvägen att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
