- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Sjunde årgången. 1917 /
342

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

neutrala småstater är under bildning i något slags
motsatsförhållande till den stat, som för ej så länge sedan skulle ha
varit den själfskrifne ledaren af en de neutralas allians»(!).
Annars tyckte till och med D. N., att en sammanslutning af
neutrala för att skydda sig mot de amerikanska krafven vore
något synnerligen önskvärdt, och det är verkligen svårt att
inse, hur man ur aldrig så litet svensk synpunkt kan komma
till något annat resultat. Men herr Branting vill först och
främst skona känslorna hos den, »som för ej så länge sedan
skulle ha varit den själfskrifne ledaren af en de neutralas
allians».

Hvad som här anförts, är ju endast en helt liten axplockning
ur ett mycket stort material. Den ger emellertid som sagdt
onekligen bilden af sträng konsekvens i handlingssättet från
början och till slutet. Och det är detta, som ger valen deras
utrikespolitiska betydelse. Ty att konsekvensen skulle brytas,
om herr Branting i en eller annan form komme till makten,
är det sannerligen ingen anledning antaga. Därtill har han
alldeles för fast lefvat sig in i och med hela sin personlighet
införlifvats med ett visst bestämdt utrikespolitiskt system. Att svika
detta skulle betyda en personlighetens bankrutt, som till och
med inom vårt politiska lif är i detta fall föga sannolik. Och
äfven om balansen i någon mån skulle återvinnas under
maktens ansvar, kan ingen springa ifrån sitt förflutna. Hvad
herr Branting än själf skulle vilja, i en sådan situation är
han bunden af detta sitt förflutna. Och detta förhållande kan
icke förändras däraf, att ententeregeringar i sista stund,
oaktadt alla hänvisningar till deras vän Brantings ställning som
ententegaranti, funnit sig nödsakade att begå »den dundrande
dumheten» att lägga hinder i vägen för
Stockholmskonferensen.

Att vårt lands utrikespolitiska läge måste blifva påverkadt
redan däraf, att en regering under Brantings inflytande
komme att af ententemakterna betraktas såsom mycket lätt att
bringa till eftergifter under påtryckningar — detta har ju herr
Brantings uppträdande under hela världskriget dragit försorg
om — är ju utan vidare uppenbart. Men hvarje åtgärd, som
under ententens tryck eller under inflytande af en folkmening,
som kräfver infriande af löften om friare tillförsel öfver hafvet,
eller på grund af höga vederbörandes sympatiska känslor

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 03:53:16 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svtidskr/1917/0348.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free