- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Sjunde årgången. 1917 /
347

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

utrikespolitik, sådan den under hela det sista året offentligen
framförts i Tyskland. Därvid har jämväl Theobald von
Bethmann Hollweg som personlighet blifvit skarpt nagelfaren. Han
har befunnits alltför komtemplativ och objektiv för att passa
på sin kräfvande post, en »Caprivi i redingote», som det blifvit
sagdt. Man har gräft upp det bref, som hans farfar, den
liberale f. d. preussiske kultusministern Moritz Julius von Bethmann
Hollweg i juli 1866 skref till Wilhelm I vid utbrottet af kriget
ined Österrike, och hvari han besvor sin konung att öfverge de
blodiga banor, på hvilka den olycksalige Bismarck förde
Preussen till säker undergång; Wilhelm råkade få detta bref på aftonen
efter slaget vid Königgrätz, och svaret utföll därefter. Sens
moralen beträffande sonsonen blef nu, att äpplet ej faller så långt
ifrån trädet.

Här skall och kan ej undersökas, huruvida och i hvilken grad
dessa beskyllningar mot Bethmann Hollwegs utrikespolitik
under de fem åren före kriget äro berättigade. Därom må
historien döma i sista instans. Så till vida ha dock dessa
anklagelser skenet för sig, som Bethmann just icke haft lyckan med
sig. Och ur den öfverståndna krisens synpunkt ha de ägt den
betydelsen, att de småningom under kriget genomsyrat allt större
lager af den bildade opinionen i Tyskland.

Vändpunkten var här våren 1916. Misslyckandet vid Verdun
och Brussilovoffensiven kommo ungefär samtidigt med
eftergifterna åt Wilson och lifsmedelssvårigheternas skärpning till en
verklig fara för folknäringen. Den alltyska och konservativa
pressen, som under de militära och diplomatiska (Bulgarien)
framgångarnas år 1915 hvilat på hanen, brassade nu på för fullt
mot rikskansleren, och den fick allt flera efterföljare bland de
nationalliberala och ända ut i det frisinnade läget (Vossische
Zeitung). Man konstaterade med grämelse, att i Kiplings ord
om Tyskland såsom vinnande segrarna men England kriget låg
den bittraste kritik af riksledningens politik, som, trots det tyska
folkets otroliga prestationer på alla områden, blott skaffade det
nya fiender på halsen. Och man misstänkte, att bakom
Bethmann Hollwegs bestämda vägran att fixera krigsmålen låg en
eftergift åt en fred af Scheidemanns modell, hvilken
tillförsäkrade kanslern socialdemokraternas parlamentariska stöd, men
som också hotade att beröfva Tyskland segrarnas lön och
framtida trygghet. Uti fredsanbudet af den 12 december 1916 och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 03:53:16 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svtidskr/1917/0353.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free