- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Sjunde årgången. 1917 /
349

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Neva, och u-båtskriget syntes ej heller lofva något omedelbart
afgörande gentemot hufvudfienden England. Att Bethmann Hollweg
fått rätt, då han vägrat att betrakta detta vapen som ett
universalmedel för segern, utan i stället, som det tyckes, i fullt
samförstånd med krigsledningen, karakteriserat det som »ein
Glied der Gesamtkriegführung» gjorde honom säkerligen icke
mera sympatisk i de alltyska u-båts-entusiasternas ögon. Deras
förbittring steg till storm, då det blef bekant, att det katolska
centerpartiet under påverkan af den tusenfotade och
snabbtungade Matthias Erzberger i fredsfrågan höll på att glida öfver
till socialdemokraternas och de frisinnades ståndpunkt, samt att
det underhandlades med kanslern om att denne skulle godkänna
en resolution om Tysklands redobogenhet till en fred utan
skadestånd och annexioner, som de tre partierna ämnade
förelägga riksdagen. Bethmann Hollwegs fiender satte nu till alla
klutar. Nervositeten syntes under början af juli ha nått sin
höjdpunkt i rikshufvudstaden. Alla yttre kännetecken på en
stor kris voro för handen. Jämlikt den föreskrift i
Hohenzollrarnas familjelag, som kräfver tronföljarens hörande i alla frågor,
som kunna binda konungen af Preussen utöfver den regerande
monarkens lifstid, anlände kronprinsen i extratåg från
västfronten och konfererade med partiledarna, socialdemokraten dr
David icke undantagen. Hindenburg och Ludendorff
kommo upprepade gånger till Berlin från högkvarteret i Schlesien.
Det berättas, att Hindenburgs automobil på Unter den Linden
omringades af hundratals bekymrade patrioter under ropen:
»Retten Sie noch einmal das Vaterland, Herr
Generalfeldmarschall». Och på hotell Adlon satt furst Bernhard v. Bülow,
numera alltyskarnas man, och ledde kampanjen mot sin
efterträdare; han visste af egen erfarenhet, hur en rikskansler skall
störtas.

Ur världspolitisk synpunkt var emellertid det hela som en
storm på Bodensjön. Det var en rent inre psykologisk kris i
Tyskland, som ej torde komma att afsevärdt påverka krigets
gång. I ententens hufvudstäder lyssnade man också på en gång
misstroget och skadegladt till krisljuden från Berlin. Man kände
själf så väl till denna ceremoni, då de lidande och stridande
folken sända en statsman som syndabock ut i öknen,
belastad med alla det förflutnas missgrepp och felslagna
förhoppningar. Det var väl blott en hel del naivt folk bland de

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 03:53:16 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svtidskr/1917/0355.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free