- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Sjunde årgången. 1917 /
350

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

neutrala, som gladde sig åt några väntade ryska smällare från
junkerlandet; åtminstone antydde enklare vänstervaltalare här i
landet, att nu kunde man vänta sig det sannskyldiga
»parlamentariska genombrottet» i Tyskland, och därmed skulle tyska
folket ändtligen träda in i den stolta rad af fria nationer, som
»äro herre i eget hus.» Sedan skulle freden komma som en dans, ty
därmed vore ju den skillnad mellan autokratiskt-krigiska och
folkstyrdt-fredliga stater, som salig Spencer i tiden upptäckte
och hvilken dissonans som bekant är själfva grundorsaken till
kriget, dess »idé» så att säga, för alltid öfvervunnen.

Tyvärr tycks det tyska folket hålla mer på Fredrik den
stores salighetsmedel än på den patenterade demokratiens; det vill
bli starkt och lyckligt på sin façon. Någon »parlamentarisk
régime» blef det icke af den här gången heller, af det enkla
skälet att tyska rikets karaktär af förbundsstat och hela
författningens konstruktion omöjliggöra en parlamentarisk ordning
i öfverensstämmelse med den västeuropeiska modejournalen.
Philip Scheidemann har själf offentligen uttalat, att en sådan
parlamentarism ej läte sig genomföras i Tyskland. Och de
starka fackförbunden, som efter den politiska splittringen inom
socialdemokratien mer än någonsin äro ryggraden i den tyska
arbetarrörelsen, hafva tydligt låtit förstå, att de hellre vilja hafva
att göra med sakkunniga ämbetsmannaministrar än partibundna
parlamentariker med ofta enbart politiska meriter. För öfrigt
är det underligt, att just förbundsstaten Tyskland prompt skall
påtvingas en parlamentarisk régime, som förbundsstaterna U. S. A.
och Schweiz af samma skäl undvara, utan att dessa därför
drabbas af det allmänna vänsterföraktet i världen. Det svaras
genast, att dessa republiker äro mönstergilla demokratier med
så fria folk, att de på den grund kunna beviljas dispens.
Man skulle då vilja erinra om ett sant ord af den icke alldeles
okände engelske historikern J. R. Seeley:

»Det mått af frihet, som förnuftigtvis kan finnas i en stat,
är omvändt proportionellt till det militärt-politiska tryck, som
utlandet utöfvar på dess gränser».

Att först inringa Tyskland, som ententen gjort, och sedan
komma och fordra, att det skall förverkliga alla folkfrihetens
ideal, innan man kan bevärdiga det med fredsunderhandlingar,
påminner onekligen om satsen: det är ej nog att blifva hängd,
man bör ock höflig vara.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 03:53:16 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svtidskr/1917/0356.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free