Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Den inre krisen i Tyskland. Af Otto Järte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att påvisa det energiska språk, som Hindenburg för i sina svar
på de hyllningstelegram, med hvilka patriotiska möten och
föreningar öfverösa honom, och jämföra detta med
Wilhelmstrasses dimhöljda krigsmål.
Säkerligen torde militärerna ej aktivt ha medverkat vare sig till
Bethmanns fall eller vid utseendet af hans efterträdare. Deras
närvaro under krisdagarna i Berlin berodde på riksdagens
önskan att höra ett auktoritativt uttalande om krigsläget, och ett
sådant af den mest lugnande och segervissa innebörd har också
afgifvits. Ludendorff framhöll särskildt, att u-båtskriget, fattadt
som en länk i hela fälttågsplanen, fortgick med resultat, som
öfverträffade förväntningarna.
Krisens lösning skedde lika hastigt som grundligt i
kompromissens tecken. Högerblocket blef af med Bethmann, men fick i stället
finna sig i att fredsresolutionen blef riksdagens beslut och godtogs
af den nye rikskansleren, den ofvannämnde dr Georg Michaelis.
Och Hindenburg gjorde sitt till att underlätta det nya systemets
start genom att till själfva riksdagsplenum den 19 juli sända
Michaelis en segerrapport om det lyckade genombrottet af de ryska
linjerna vid Zloczow. Hvilken betydelse som skall tillmätas
majoritetsresolutionen i fredsfrågan, är icke så godt att veta, då
hvarje parti tycks tolka den på sitt sätt, hvarjämte alltyskarna
till på köpet söka fastnagla Michaelis vid ytterligare en och
— gifvetvis — agressivare uttydning. Resolutionen
karakteriseras emellertid bäst däraf att såväl det öppet »annexionistiska»
högerblocket som de pacifistiska vänstersocialisterna vägrade att
gifva den sin röst. Det katolska centerpartiets tämligen oväntadt
påkomna frontförändring har i dessa dagar fått sin förklaring
genom påfvens fredsmedling, hvilket i sak utgör en mer
detaljerad utformning af den tyska majoritetsresolutionens principer.
Hvad den nye rikskanslerens ståndpunkt beträffar, så hade
han egentligen icke annat val än att resolut ställa sig på
vänsterpartiernas ståndpunkt i såväl freds- som rösträttsfrågan. I
senare fallet var monarken redan bunden, och det så hårdt
pröfvade tyska folket behöfver onekligen inrikespolitiska reformer
som sofvel till sitt knappa bröd. Ett tillmötesgående af
fredskrafvet var ännu oundgängligare, ty fredslängtan är mycket stark i
Tyskland. Eftersom ingen regering där skulle kunna våga vägra
att förhandla om en fred på majoritetsresolutionens villkor, så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
