- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Sjunde årgången. 1917 /
353

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

var det intet fel att också öppet uttala det. Framför allt var detta
ett skickligt utrikespolitiskt schackdrag, i högsta grad ovälkommet
för London och Paris, där man fruktade för dess verkan på
Ryssland. Så vidare påkostande kunde icke heller den gesten
hafva varit för Michaelis att framträda som »peacemonger» arm
i arm med representanter för den röda och svarta
Internationalen. Det ligger i öppen dag, att en fred, som skulle medföra
status quo ante bellum, näppeligen är tänkbar efter den kamp
på lif och död, som skakar statssystemet i dess grundvalar. För
flere af de däri invecklade stormakterna, och icke minst
Tyskland, torde alternativet gälla att segra eller gå under.

Efter riksdagens åtskiljande blef kanslerens nästa uppgift att
omgifva sig med nya män. Det blef ett för tyska
förhållanden ovanligt omfattande »Revirement». Vid besättandet af de
lediga ämbetena skedde också, som konsekvens af den nya
kursen, en »Parlamentarisierung», utan att detta dock rubbat
styrelsens karaktär af öfver partierna stående
ämbetsmannaregering. Häremot har markerats åtskilligt missnöje i tyska
vänsterpressen. Berliner Tageblatt saknar sålunda »der grosse
Schwung» i kanslerens grepp på frågan och menar, »att hos oss
alltjämt som hittills blir det armén förbehållet att göra
världshistoria». I stort sedt är dock belåtenheten allmän. Man är
glad att ha tillsvidare sluppit olustkänslan och splitet under
Bethmann; och sedan nu Michaelis militära karaktär blifvit
förbättrad från »Hauptmann d. R. a. D.» till öfverstelöjtnant
à la suite i »Leibgrenadierregiment n:r 8», så synes den nya
kursen kunna anträda sin förvisso skickelserika bana under goda
yttre och inre auspicier.

Tyska rikets femte kansler har slagit sig till ro på
fädernegodset Hohenfinow i Mark Brandenburg, där han får godt om
tid att följa sin kärlek till filosofien. Kanske kommer han då
ibland att erinra sig Danneckers berömda skulptur Ariadne på
Naxos, som finnes i de Bethmannska konstsamlingarna i
Frankfurt a. Main, och tänka, att kung Minos’ dotter på sin ö ej
kunde vara mera öfvergifven än en f. d. tysk rikskansler.
Men då bör han också kunna säga sig, att den Ariadnetråd,
som skall föra Europas blödande folk ur världskrigets labyrint,
måste tvinnas af en statsman med den varma humanitet och det
moraliska patos, som utmärkt honom själf som människa och
minister.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 03:53:16 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svtidskr/1917/0359.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free