- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Sjunde årgången. 1917 /
358

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

störtande. »Folksjälen» i Petrograd var synbarligen ännu
alltjämt ej att lita på.

Hela månaden igenom hade förberedelserna för offensivens
återupptagande försiggått vid och närmast bakom fronterna. Trots
sina förtjänster om tsarens oskadliggörande hade general Alexejev
måst lämna öfverbefälet öfver armén till den hänsynslöse
pådrifvaren Brussilov och vid afskedstagandet af den
temperamentfulle Kerenskij undfägnats med underbetyget om brist på
»tillräcklig energi, entusiasm och tillförsikt». Kerenskij skulle snart
få lära sig inse sanningen af Alexejevs i en intervju gifna
välförtjänt beska svarsreplik: »Med bara tal räddar man icke sitt
fosterland; det behöfves också en viss myndighet för de
kommenderande. Alla ha glömt sina skyldigheter, och detta är sakens
kärnpunkt». Emellertid aflägsnades misshagliga eller tveksamma
generaler i mängd, och deserteringarna sökte man motverka
genom en lag om att alla desertörer skulle mista sin rösträtt —
en hotelse, som nog lämnade flertalet tämligen oberördt — och
öfriga medborgerliga rättigheter, däribland rätten att besitta
jordegendom, något som ju kunde beräknas bättre taga skruf. Dock
kunde i många fall omgrupperingarna endast genomföras med
våld: hela regementen måste omringas med artilleri, innan de
bekvämade sig att lämna sina trefliga förläggningsorter och
deltaga i uppmarschen. Den 1 juli bröt offensiven lös, föregången
af en braskande dagorder från Kerenskij, hvari han manade
»alla folk» att af de nu väntade segrarna lära sig inse, att
»friheten gjort Rysslands militära styrka än större». De
regementen, som haft största andel i första dagens framgångar, hugnades
med namn efter offensivdagen (18 juni g. st.) och med röda
fanor. Krigsifrarne i Petrograd sökte stimulera den civila
befolkningens entusiasm genom stora gatuprocessioner, vid hvilka
man bar Kerenskijs bild i triumf — alldeles som tsarens under
krigets första dagar, anmärkte den nye Gambettas motståndare
sarkastiskt.

Som ett uttryck för regeringsgrundsatsen »fred utan annexioner»
tedde sig verkligen Kerenskijs och Brussilovs offensiv rätt
egendomlig. Nästan undantagslöst riktade den sig nämligen mot
utländskt område, detta samma Galizien, hvars våldsamma
eröfring påbörjats under tsarens tid, och inga resolutioner kunde
därför öfvertyga de med korta tankelinjer opererande soldaterna
om att de nu gingo i strid i främsta rummet för att återvinna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 03:53:16 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svtidskr/1917/0364.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free