Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - »Den primitiva nyskapelsens hvirflar». Af Verner Söderberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Miljukovs förslag om att regeringen formligen skulle beklädas med
diktatur, men den erkändes äga karaktären af ett utaf alla
partier oberoende välfärdsutskott. Dess åtgärd att till Moskva
sammankalla en stor »rikskonferens» om cirka 1,500 delegerade
från allehanda korporationer — i hvilken massa soldat- och
arbetarombuden skulle utgöra en föga manstark minoritet och
numerärt alldeles öfverflyglas af representanterna för semstvoer,
kommunalmyndigheter o. s. v. — röjer en tydlig afsikt att till
statsmaktens stöd uppbåda helt andra massor än de revolutionära.
I samband med »rikskonferensens» inkallande ha valen till den
konstituerande nationalförsamlingen uppskjutits från september
till november och dess inkallande till midten af december.
Den högdragna likgiltighet, som regeringen börjar visa
soldat- och arbetarrådets i samförstånd med neutrala nordiska och
holländska socialister planerade internationella konferens i
Stockholm vittnar äfven i sin mån om nya vindar på höjderna.
Dödsstraffets återinförande, tillsättande af en extraordinär
undersökningskommission rörande juliupproret, tidningsindragningar och
vidtgående inskränkningar i församlings-, yttrande- och
tryckfriheten äro åtgärder, som rent af erinra om tsarväldets
bepröfvade metoder för upprätthållande af »den statliga ordningen och
det allmänna lugnet». Som hot om skräckvälde ljuda äfven
Kerenskijs ord om regeringens afsikt att »smida Rysslands enighet
med blod och järn, om förnuftets, hederns och samvetets röst
ej tillräckligt göra sig gällande». Huru massorna, när nu mot
hösten lifsmedelsknappheten allt mer börjar göra sig påmint,
komma att mottaga den nya regimen, återstår att se. I ryska
betraktelser öfver läget har Kerenskij kännetecknats som »den
revolutionära statsidéns sista insats», och man döljer ej för sig,
att anarkien lurar i bakgrunden i vida farligare skepnad än
hittills kommit till synes.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
