- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Sjunde årgången. 1917 /
383

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

fakta intet, man lefver på hasarden, och hvarför skulle icke vinsten
lika väl kunna falla på rouge som på noir?

Här spelas för närvarande ett annat och större hasardspel under
samma stämning af sorglöshet. Valstriden rasar ute i bygderna —
under världskrigets begynnande fjärde år, medan de krigförandes
åtgärder konsekvent syfta till att göra de få kvarvarande neutralas
existensmarginal så smal som möjligt. Inför en knapp årsskörd, med
brist på alla slags industriella förnödenheter och under visshet, att
i lyckligaste fall allenast en bråkdel af vårt importbehof kan fyllas,
skulle väl valstriden fått sin karaktär genom allvarsammaste
framtidsbekymmer. Nu om någonsin borde lösen vara: samling för
folkhushållningens tryggande under häfdad själfständighet och neutralitet.

Officiellt uttala sig visserligen de olika valprogrammen något i den
riktningen. Men det har gått med neutralitetssatsen som med den
klassiska programformen »nödig sparsamhet med statens medel»:
man har så länge slitit på den i onödan, att just nu, när den
allvarsamt kan behöfva häfdas, är det ingen, som ägnar den vidare
uppmärksamhet. Hvilket är bekymmersamt nog, då den ende
partiledare, som äger större inflytande bland massorna, gifvit de mest
välgrundade skäl till tvifvel på sin neutralitetsvilja — så
välgrundade t. o. m., att hans advokater måst draga fram hvad han sade
1915 för att i någon mån bortskymma hvad han gjort 1917. Med
flertalet af hans partikamrater är det annorlunda, men de äro blott
»spel i nummer», och den borgerliga vänsterns många
musikkorpraler skola för visso icke svika, om den store ledaren till sist anger
den melodi, som ljuder bäst i hans öra.

Magfrågan, omsorgen om folknäringen, dess vikt känna ju alla på
det mest trängande sätt. Men huru utlägges den? Stadsbefolkningen
och industriarbetarne klaga öfver jordbrukarnes egoism och bättre
villkor; bönderna äro ilskna som bin öfver skördebeslag och
maximipriser samt fordra liknande åtgärder mot industrien. Och dennas
män svara, att det nu bara är en fråga om veckor, innan hela driften
måste nedläggas. Det är den tacksammaste mark för agitation, där
enhvar spelar på sin pipa för sin speciella publik, men där tanken,
att gemensam nöd kräfver gemensam handling och gemensam
uppoffring, är kastad på skräphögen, ty med så oangenäma erinringar
fångar man inga valmän.

Den bästa illustrationen härtill gifva de många valorganisationerna.
Där äro ej längre allenast de tre välkända: högern, liberalerna och
socialdemokraterna. De sista äro delade i en högdragen ortodoxi
och en ilsken vänster-frikyrka. Spekulanterna på jordbrukarens
speciella missnöje och klassintresse föra i fältet tvenne inbördes täflande
organisationer, jordbrukarnes riksförbund och bondeförbunden: det
förra snarast en klassformation inom högern, de senare en ren
splittringsaffär, som efter olika trakters kynne arbetar med ekonomiska
landtmannafrågor, försvarslikgiltighet, antivaccination och hvad som
för öfrigt kan erbjuda sig. För att fullständiga bilden bör ock
erinras om motsatsen mellan kulturliberaler och »norrlandsliberaler»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 03:53:16 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svtidskr/1917/0389.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free