- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Sjunde årgången. 1917 /
384

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hvilken likväl ej behöft vålla någon söndrad organisation, då
hvardera har tillräckligt svängrum i vårt aflånga land. Man har sålunda
att räkna med sex olika sammanslutningar, bortsedt från lokala
nyanseringar. Det bör bli rätt benigt för vår valstatistik att ge en
trogen och något så när öfverskådlig bild af all denna oreda.

Hvad skall komma ut af detta hasardspel? Sannolikt får intet
af de gamla partierna stor anledning att rosa marknaden. De nya
organisationerna skola väl alltid på någon eller några punkter visa
sig fylla ett länge kändt behof genom att skänka några lokala
äregirigheter den »högsta medborgerliga utmärkelsen». Sedan börja
underhandlingarna om partiallianser, utskottsplatser och annat dylikt,
som för männen af måttliga anspråk utgör summan af vårt
parlamentariska lif. Hvilket allt tillsvidare är rätt likgiltigt utom för de
personligen intresserade.

Däremot är det icke för Sveriges allmänhet likgiltigt att göra sig
en verklig föreställning om, hur »folket i val» 1917 egentligen ser ut.
Bilden blir icke vacker. Det är sorglöshetens, söndringens och de
tillfälliga chansernas skådespel midt i ett läge, hvars allvar mer än
någonsin kräfver alla ansvarsmedvetnas samverkan för det enda
nödvändiga. Men — efter dess verkliga innebörd skall också
handlingens värde mätas.

»Folkens själfbestämmanderätt.»



Det kan tyckas, som borde egentligen borgmästar
Lindhagen just nu vara världssituationens man.
Redligen har han sträfvat att åt de olika nationaliteterna i världen,
både kineser och andra, utverka »rätten att lefva sitt eget fria lif»,
utan att vinna mer än ett högst platoniskt intresse ens hos ett
andra kammarens tillfälliga utskott eller andra kammaren själf.
Och så befinnes plötsligen världen rundt »folkens
själfbestämmanderätt» vara den formel, hvars trollkraft för alla tider framåt
skall förebygga upprepande af den tunga pröfning, under hvilken
vår generation kvider, och betrygga fredens och rättens välde på
jorden. Till de många andra »formler», i hvilkas tillskapande den
nyaste tidens statskonst visar lika mycken uppfinningsrikedom som
någonsin den förlegade stormaktsdiplomati, hvilken under
Balkankriget för fem år sedan med det medlet sökte bevara illusionen om
stormakternas enighet — till »fred utan seger», »fred utan annexioner
och skadestånd» kommer nu »folkens själfbestämmanderätt» som ett
öfver ögonblickets tillfälligheter upphöjdt framtidsprogram. Den
saknas visserligen på en del af krigsmålsformulären, men blir just
därigenom för ett verkligt modernt känslosätt en måttstock för graden
af dessas framtidsenlighet. Det kan därför vara af behofvet påkalladt
att något tänka efter, hvad detta program förverkligadt skulle kunna
betyda.

Man måste då först och främst ihågkomma det enkla faktum, som
i all sin enkelhet i själfva verket gör problemet olösligt — att, äfven
med bortseende från de nuvarande statsgränserna, å ena sidan de
olika nationerna i etnografisk bemärkelse och å den andra deras

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 03:53:16 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svtidskr/1917/0390.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free