- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Sjunde årgången. 1917 /
390

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ankom det i första hand vid båda dessa tillfällen, liksom det
mänskligt att döma kommer att så göra också i framtiden.

Lejonungarna.



»The Lion’s whelps» var den benämning på de engelska
kolonierna, som kännetecknade den imperialistiska
tankens vaknande. I litteraturen kan man som en milstolpe utpeka sir
Charles Dilkes Greater Britain, utgifven 1869. Som vittnesbörd på
det allmänna åskådningssättets förskjutning skulle man kunna hänvisa
till teckningarna och historietterna i Punch, där förlöjligandet af
orakade »colonial cousins» med inkorrekt klädsel började blandas med
bildliga framställningar af en mycket stor lejonmammas växande
belåtenhet öfver mycket små lejonungars lekfulla morskhet. Nu äro
de fullvuxna nog ej blott att slåss tappert utan äfven att skjutas fram
för att ta ansvaret i fråga om de engelska krigsmålen.

När Benedictus XV den 1 augusti 1917, på världskrigets treårsdag,
i ett af de märkligaste aktstycken, som på långa tider utgått från
påfvestolen, såsom en af fredens betingelser yrkar på återställande af
eröfrade områden och bland dem Tysklands kolonier, rörde han vid
en mycket öm punkt. Visserligen kan ingenting vara mera
öfverensstämmande med de allmänna programförklaringarna om Englands
syften med sitt ingripande i kriget. Men i detta fall utläggas ju
ententeprinciperna så, att de innefatta afsägelse af alla eröfringsplaner
inom Europa — utom vår världsdel skola således eröfringar ske och
Englands kolonialvälde än ytterligare vidgas.

Detta kraf på att den som mest hafver, honom skall varda gifvet,
är emellertid sådant, att det icke lätteligen låter sig förena med
doktrinen om Englands fullkomligt oegennyttiga syften, hvilka under
sista tiden af olika anledningar särskildt ifrigt åberopats af mr Lloyd
George och andra. Desto begripligare är den glädje och ifver, med
hvilken man på samma håll hänvisar till de själfstyrande
koloniernas kraf på utvidgning af väldets område. Det demokratiska,
arbetarregerade Australiens premierminister Hughes, de besegrade, till
engelska härförare och »rikets förökare» omdanade boergeneralerna
Botha och Smuts äro ju hemulsmän för engelska expansionskraf,
som i en dylik belägenhet äro utomordentligt välkomna.

Och det har ej kräfts någon möda att få dessa röster att
framföra anspråk, hvilka endast med än värre själfmotsägelse kunna
göras gällande direkt af regeringen i London. Australiens engelska
befolkning har sedan länge ej blott med afundsjuk försiktighet till
det yttersta kringskurit invandringen till de oerhörda områden, öfver
hvilka den förfogar. Den har desslikes med afvoghet skådat det
obehöriga intrång, som därvarande små tyska koloniområden ansetts
utgöra, och alldeles obegriplig är ju inte den tankegången att när
australierna af engelskt blod äga nästan alltsammans, så är det
naturliga att de få resten också. Hvad den synnerligen märkliga
boerimperialismen under engelsk flagg beträffar, så har den rötter som
kunna följas långt tillbaka. Tydligt är att de möjligheter, som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 03:53:16 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svtidskr/1917/0396.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free