Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Dagens frågor 25. 8. 1917 - Lejonungarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
historiska betydelsen af hvad som sålunda inskjutes under formeln om
ententens »désintéressement».
Denna framföres ju framför allt af England och nu senast af U. S. A.
Hvad den nya världens stormakt beträffar, så äro emellertid dess
anspråk på att vara en förkämpe för en antiimperialistisk politik i
fredens och demokratiens namn af den mest tvifvelaktiga
beskaffenhet — lika tvifvelaktig som anspråken på att företräda neutralitetens
rätt och intressen, kraftigt förkunnade före inträdet i kriget och efter
detsamma med större suffisans undanskjutna än från något annat håll
varit fallet. I ett under 1916 i London publiceradt verk, America’s
foreign relations, har mr Willis Fletcher Johnson före Förenta
staternas officiella anslutning till ententen ytterst intressant skildrat och
kritiserat den konsekventa och ganska hänsynslösa expansionspolitik,
som under ett århundrade varit den stora republikens och som helt
naturligt kom åtskilliga af mr Wilsons neutralitetsnoter att verka
utmanande inför uppfattningen i England, där de historiskt bildade med visst
skäl tyckte, att Uncle Sam inte hade skäl att tala i så moraliskt
öfverlägsen ton om Förenta staterna som folkrättens och de svagare
nationernas skyddsmakt. Men af än mer aktuellt intresse än denna
belysning öfver en hos oss föga känd och uppmärksammad verklighet
är ett annat dokument till dagshistorien, nämligen en nyligen från
engelskt håll framkommen redogörelse för de lockande rikedomarna
i tyska Sydvästafrika, under loppet af april detta år framlagd inför
sydafrikanska unionsparlamentet af det ockuperade områdets
förvaltningschef mr Gorges.
I detta dokument klargöres huru kolonien i fråga under de sista
åren börjat rikt återgälda de af tyskarna nedlagda kostnaderna. Med
stort beröm skildras den omsorg och sakkunskap, som låtit
sträfvandena för åkerbruks, boskapsskötsels och skogsvårds införande att bära
lofvande frukter, och det framhålles både hurusom
kommunikationsväsendet är ypperligt och huru t. ex. fårafveln väsentligt förbättrats
utöfver hvad som förut åstadkommits i Sydafrika genom införande
från Centralasien af en särskildt lämplig ras. Det är en helt annan
bild än den vanliga, man här får af det jämförelsevis vanlottade
områdets utveckling under tysk förvaltning. Också slutar The Times
sina reflexioner öfver ett utförligt referat af mr Gorges’ rapport med
orden, att »den visar, att när tyska Sydvästafrika införlifvas med
Unionen, är territoriet i fråga exceptionellt väl organiseradt och utrustadt
på alla sätt och belastadt endast med en obetydlig skuldbörda,
medan stora outnyttjade och delvis ännu ej utforskade naturtillgångar
vänta på att exploateras». Det är lätt att under dylika förhållanden
förstå motviljan inom sydafrikanska unionen att släppa ett sådant
byte ur händerna, m. a. o. motviljan mot »an unconclusive peace
and the restoration of the occupied territory to Germany».
Lejonungarna äro fullvuxna. »Truly ye are of the Blood», som Kipling
låter moderlandet säga till kolonierna.
25. 8. 1917.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
