- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Sjunde årgången. 1917 /
397

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

För att markera sin lojalitet emot mandsjuerna bära han och
hans soldater fortfarande den af republiken officiellt afskaffade
hårpiskan och ha därför i hela Kina fått öknamnet:
grissvans-armén. Till denne mäktige man, som tillika var inspektör öfver
hela Yantze-dalen, vände sig nu presidenten och bad honom
komma till Peking.

Chang Hsün svarade, att han skulle komma, men ville taga
med sig en liten »lifvakt» på 10,000 af sina berömda,
hårpiskbeprydda soldater. Presidenten insåg säkerligen faran af att få
ett så oroligt element till hufvudstaden, men han hade intet
annat val. Chang Hsün lämnade då sin hufvudstad och reste
norrut — men han stannade i Tientsin och blef med ens den
ledande mannen där. Och nu fick man se det i Peking så många
gånger upprepade skådespelet, då alla de som för en vecka sedan
gingo omkring och ropade »lefve presidenten» nu trängdes vid
stationen för att komma bort därifrån, från allt bråk och allt
ansvar. Och presidenten hade den sorgen att se sina anhängare
med parlamentsledamöterna i spetsen hals öfver hufvud gifva
sig i väg åt olika håll.

Chang Hsün hade som sagdt stannat i Tientsin. På
presidentens enträgna uppmaning att komma till Peking, svarade han,
att först måste parlamentet upplösas, och då det var gjordt skulle
han komma till Peking och få ordning på det hela. Men
presidenten vägrade i det längsta att göra, hvad han ansåg vara en
lagstridig handling. Under några dagar gingo budbärare och
underhandlare fram och tillbaka mellan Peking och Tientsin,
men utan resultat. Till sist måtte Chang Hsün ha mist tålamodet
och gett presidenten ett ultimatum, hvari han antagligen hotat
med att släppa lös sina hårpiskprydda soldater att plundra Peking,
om ej parlamentet omedelbart upplöstes. Och för att rädda sin
hufvudstad från ett sådant öde gaf presidenten ändtligen efter.

Den 14 juni kom Chang Hsün till Peking med sin s. k.
»lifvakt» och mottogs med pomp och ståt af alla höga dignitärer.
Han hade tagit med sig från Tientsin bl. a. Li Ching-hsi, och
denne skulle nu som utnämnd premierminister börja sitt verk
med att få ett kabinett utsedt och riket åter enadt. Det
senare gick till att börja med bra, och en hel del af de upproriske
guvernörerna telegraferade till Peking och bönföllo om nåd. Jag
anför här som en kuriositet ett par utdrag ur dessa telegram.
En af dem säger:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 03:53:16 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svtidskr/1917/0403.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free