Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Peking åter under drakflaggan. Af Carl G. Taube
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
När man på morgonen den 1 juli fick se den kejserliga gula
drakflaggan vaja från Pekings offentliga byggnader, trodde man
sig att börja med vara utsatt för ett groft skämt. Staden var
lugn som förut, man såg endast Chang Hsüns soldater utanför
ingångarna till palatset och presidentens residens, men i stället
för republikens hemskt fula femfärgade flagga såg man på alla
regeringsbyggnader den gula flaggan med den blå draken, som
man trott för alltid förvisad till museerna. Ur estetisk synpunkt
var förändringen gifvet till det bättre. Något mer smaklöst i
flaggväg än republikens fem färger existerar icke i hela världen,
medan draken värdigt representerar det gamla Kinas förfinade smak.
Så småningom började man få klarhet om att Chang Hsün
verkligen gjort, hvad ingen hade drömt om: han hade
återuppsatt den lille 12-årige mandsjukejsaren på hans fäders tron,
hvilken denne för sex år sedan »frivilligt» afstått från. Fram på
dagen utkom det första kejserliga ediktet, som meddelade
världen, att det behagat hans kejserliga majestät Hsüan Tung att
återtaga styret af sitt väldiga rike. Ediktet säger, att då den nu
aflidna änkekejsarinnan år 1911 å kejsarens vägnar abdikerade,
så gjorde hon det uteslutande af hänsyn till sitt folks välfärd,
men eftersom den republikanska styrelsen visat sig oförmögen
att regera landet, så anser kejsaren det för sin plikt att återtaga
regeringen. Därefter följa en del mer eller mindre oklara löften
om att göra landet till en konstitutionell monarki samt en del
skattelindringar. Vidare påstås, att äfven presidenten i känslan
af sin oförmåga bönfallit kejsaren att återtaga styrelsen och att
han blifvit belönad med en hertigtitel. Så funnos en del
utnämningar. I kabinettet inkallades en hel mängd af
mandsjuernas gamla trotjänare Af särskildt intresse var att se namnet
Kang Yu-wei. Han är känd såsom kejsar Kwang Hsüs
medhjälpare under dennes första försök att på 1890-talet modernisera
Kina. Som bekant stoppades denna rörelse af den stora
änkekejsarinnan, och Kang Yu-wei har sedan lefvat en tid i
landsflykt — bl. a. under flera år på Saltsjöbaden utanför Stockholm
— sedan i tillbakadragenhet i Kina, känd som den främste nu
lefvande förkämpen för Kon-fu-tse’s läror. Han lär i all
hemlighet ha kommit till Peking ett par dar före kuppen och är med
säkerhet författare till ediktet. Detaljerna vid själfva utförandet
af statskuppen, som jag anför med stor reservation, lära varit
följande:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
