Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Skandinavisk handelspolitik. Af Eli F. Heckscher
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
beror detta utan tvifvel på naturens nyck, så t. ex. i afseende
på järnmalm, där vi äga icke mindre än 4/5 af all högprocentig
malm i världen och sålunda intaga nära nog monopolställning
beträffande den högvärdiga malmen, samt likaså i viss mån
beträffande träet och trämassan, därför att trä växer långsammare
ju längre norrut man kommer och virket därigenom får en
särskild fasthet, som starkt förbättrar kvaliteten. I öfriga
hänseenden måste man emellertid söka förklaringar på annat håll,
och härvid har man i främsta rummet att tänka på svenska
folkets specifikt tekniska begåfning, som predisponerar svenskarna
att göra det tekniskt bästa på hvarje område snarare än att,
genom kommersiell eller organisatorisk skicklighet, till lågt pris
åstadkomma och pressa ut på marknaden massartiklar af
ordinär beskaffenhet. Främst kan man därvid peka på den
svenska järnhandteringen och järnmanufakturen med deras
månghundraåriga anor af en till det yttersta uppdrifven teknisk
fulländning. Hela produktionsprocessen där förlöper nästan som ett
laboratorieförsök, och på hvarje punkt — järnmalm, tackjärn,
stångjärn, stål, urfjädrar, knifblad, Eskilstunasmiden o. s. v. —
stå de svenska produkterna kvalitativt främst; det är också
betecknande att, som disponent Carl Sahlin påpekat, Sandvikens
urfjädrar af minsta sorten före kriget betingade ett pris af 1,590
kronor pr kg. (guldets pris var 2,480 kr.) eller öfver 1½ million
kronor pr ton, mot ett pris för malmen af 5 à 8 kronor pr ton.
Detsamma gäller i stor utsträckning maskinindustriens
produkter, de svenska tändstickorna, svenskt utsäde, svenska — liksom
danska — ladugårdsprodukter och många andra vidt skilda
saker. På intet område behärskar Sverige världsmarknaden;
men på de flesta, där det öfverhufvud deltager i konkurrensen,
presterar svenskt näringslif det kvalitativt högst stående och har
sin styrka häri, ej i särskild prisbillighet. Detta förklarar också
något som ofta öfverraskar den ekonomiskt oerfarne och väcker
hans indignation, nämligen att vi importera hvad vi »mycket
väl kunde tillverka själfva», såsom tackjärn, järnvägsskenor,
maskiner, ägg o. s. v.; sammanhanget är helt enkelt, att våra
egna produkter äro af alltför hög kvalitet att med fördel
användas till de ändamål importvarorna tjäna.
Hvilket sammanhang har nu detta med frågan om vår
orientering utåt? Svaret är: ett mycket nära sammanhang, emedan
de högsta kvaliteterna aldrig finna stor åtgång på något enstaka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
