Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Skandinavisk handelspolitik. Af Eli F. Heckscher
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ställe. Den moderna industriella utvecklingen innebär, såvidt
jag förstår, att man med en bråkdel af de tidigare
produktionskostnaderna förmår framställa produkter, som äro nästan lika
bra som dem man förut framställde med dyrbarare metoder.
De nyare metoderna komma alltså ofrånkomligt att taga i
anspråk det mesta af marknaden; men i de flesta fall kvarstår ett
större eller mindre antal behof, som endast äro tjänta med det
allra bästa; och för dem har kvalitetsproduktionen att arbeta.
Många exempel kunna nämnas härpå; för England är det
sålunda fallet med textilindustrien — de fina garnnumren o. s. v. —
medan af svenska industrier järnhandteringen är särskildt typisk
från denna synpunkt. Enligt undersökningar af mig (i
Jernkontorets Annaler 1912) är exporten, allt tullskydd till trots, för den
svenska järnhandteringen betydligt större, ja kanske dubbelt så
stor som den inhemska afsättningen, medan af sågadt och
hyfladt virke likaledes två tredjedelar exporteras och af trämassa
ännu mer (omkr. 70 %) — allt naturligtvis enligt läget före
kriget. Detta är endast naturligt. Om industrier af detta slag
icke inrikta sig på världsmarknaden utan ha hemmarknaden
som sitt föremål, så inträffar nämligen ett af två, antingen att
industrien måste öfvergå från de högkvalificerade varorna, där
den har sin styrka, till massartiklar, som ligga mindre för dess
röst, eller att marknaden tillgodoses med högvärdiga fabrikat,
då den skulle kunna vara fullt tjänt med ordinära och långt
billigare produkter — i båda fallen en klar nationalförlust.
Det är ej nog med att näringar af detta kynne måste vara
exportnäringar, de kunna ej ens begränsa sig till ett fåtal utländska
marknader utan äro afsedda för världsmarknaden som helhet.
Konsekvensen häraf för det skandinaviska handelsutbytet
förefaller gifven. Äfven om man skulle tänka sig ett af eller alla de
skandinaviska länderna indragna i en stormakts handelspolitiska
system — ett tankeexperiment, som icke nog skarpt kan afvisas,
såsom verklighet betraktadt — skulle de icke få sina rätta
produktionsintressen tillgodosedda genom den marknad, som
därigenom öppnade sig för dem. Vi ha behof af att stå i så fri
handelsförbindelse som möjligt med icke en utan alla
stormakter, och så många småmakter som möjligt därjämte; det är en
utvidgning och icke en inskränkning i vårt afsättningsområde,
som göres oss behof. Men då gäller a fortiori, alltså med
ännu större styrka, att de skandinaviska länderna ej kunna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
