- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Sjunde årgången. 1917 /
417

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

de vigt sina bästa känslor och sina bästa krafter? Eller vi själfva
midt i en värld, som i hvarje ögonblick syntes döma ett mål
sådant som Gustaf Adolfs, finna mod att tro på dess
rättmätighet — eller dess förnuftighet? Och var det icke äfven från
svensk synpunkt en lycka, att en statsbildning ej kom till stånd,
där vår nationalitet blott blifvit en bland flere — och kanske
ej den härskande? För den, som starkast och mest helt lefde
med sin tid, återstod det till slut knappast något annat än att
välja mellan den ena eller den andra sidan — eller, där
bildning och insikter ej tilläto att förneka något af verkligheten, att
dela och kompromissa, att skapa en af dessa klokt och väl
afvägda gestalter, där allt är sant utom den enhet, som de
sammanplockade dragen söka ge ett intryck af. Ur den
återvändsgränd, hvari man så råkat, har ej heller G. Droysen funnit
någon utväg. För honom var statsmannen allt, och de trådar, som
sammanbundo dennes gärning med den religiösa personlighetens
djupaste lif, såg han aldrig. Men om man ändock tillerkänner
honom en viktig roll i Gustaf-Adolfs-uppfattningens historia, är det
därför, att han med en stor och kraftfull tids erfarenheter ånyo
vågade helt och fullt bejaka en realistisk statsmannagärning —
låt vara, att den han tecknade, ej var Gustaf Adolfs.

Det är en svensk forskare, hvilken det blifvit gifvet att först
förena de olika tankeriktningar, föregångarne endels följt, att
åter gifva oss en Gustaf-Adolfs-gestalt, som i en lefvande enhet
samlat de olika sidor, som söndrats ut och ställts mot
hvarandra. Det som för Hjärne öppnade den väg, som för andra
förblifvit stängd, var den germanska känslan af statslifvets
ofrånkomliga förpliktelse för alla och enhvar, den lutherska läran
om det jordiska kallet som en af Gud pålagd uppgift. Den
sanna idealiteten och den sanna religiositeten pröfvas i
uppfyllelse af de plikter, som kommit hvar och en till del, och i
den mån Gustaf Adolf i ett rätt sinne fullgjort sin
konungagärning, äger han ock det fullaste anspråk på att ha verkat Guds
verk — för så vidt som konungagärningen för en protestantisk
och germansk konung är lifvets högsta kallelse och uppgift.

Hvilka kraf ställde då konungakallet på Gustaf Adolf? Tvenne:
hans eget rikes fordringar och de betryckta trosförvanternas
behof af hjälp, understödt af den alltjämt lifskraftigt fortlefvande
traditionen om det universella, öfverstatliga trossamfundet. Det
behöfver knappast anmärkas, att de båda uppgifterna, för så vidt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 03:53:16 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svtidskr/1917/0423.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free