Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Gustaf II Adolfs protestantiska politik. Af Bertil Boëthius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUSTAF II ADOLFS PROTESTANTISKA POLITIK 428
kernas seger skulle bli fullständig, om ej hjälp komme utifrån.
Så enhetligt syntes deras anlopp, att Gustaf Adolf ej kunde
jäfvas, då han sade sig göra den protestantiska saken en viktig
tjänst genom att binda Sigismunds krafter, men det var ej blott
detta utan framför allt ett direkt ingripande, som erfordrades.
Härtill förklarade sig Gustaf Adolf beredd, och lifliga
underhandlingar om en stor protestantisk koalition började 1624. För
Sverige gällde det att bringa den nya uppgiften i samband med
dess äldre politik, och Gustaf Adolf framkastade därför planen
att med samfälld makt utveckla det svenska kriget mot Polen
till en jättelik diversion, som skulle nödga det segrande katolska
Tyskland att insätta alla sina krafter på att afvärja en stöt mot
hjärtat af dess ställning. Det var en genial tanke, sprungen
direkt ur tidens fältherrekonst; och får man afläsa tonfall och
ordens skiftningar, har Gustaf Adolf alltid med särskild saknad
tänkt på, att denna hans snilles ingifvelse ej fick pröfvas i
handling. Då man, som han senare sade, ej förstod honom eller
kanske rättare ej ville binda sina krafter i Östeuropas
förvecklingar, accepterade han tanken på ett stort koalitionskrig i
Tyskland under förutsättning, att öfverbefälet och tillräckliga
maktmedel lämnades honom. Därigenom gick han utanför ramen
för Sveriges traditionella politik, men då koalitionen skulle
inneburit utbyggandet af just den alliansställning, motsättningarna
mot Polen och Danmark tyckts lofva, ligger den logiska
konsekvensen i utvecklingen af hans planer klar. Dessa
öfverensstämmelser med Sveriges intressen förklara dock i verkligheten
endast, hur Sveriges makt kunde sättas in i företag sådana som
de planerade; själfva planerna kunna aldrig härledas ur en rent
svensk tankegång. De kunna aldrig begripas, om man ej låter
den protestantiska solidariteten gälla för hvad den faktiskt var,
en förpliktande verklighet som ej fick svikas, en mäktig kraft
som längtade att omsättas i handling. Endast däri, att denna
underbara, lefvande makt genomträngde Gustaf Adolfs hjärta,
hans geniala fantasi och hans personliga verksamhetsbegär, ligger
förklaringen till hans handlingssätt. Däri ligger också, så vidt
jag kan se, den stora betydelsen af 1624—25 års händelser. Ty
politiskt voro Gustaf Adolfs planer då ännu ej mogna. Den
protestantiska solidaritet, han räknade med, var en realitet af
första ordningen; men lika litet som den satte Sverige i stånd
att glömma sina egna syften eller ens att offra sin rivalitet mot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
