- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Sjunde årgången. 1917 /
427

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

GUSTAF II ADOLFS PROTESTANTISKA POLITIK 427

härleda alla hans åtgärder ur dessa, försäkra, att han aldrig
skulle ha kunnat finna sig i bildandet af en dylik
sammanslutning, emedan den ej hade lämnat utrymme för de postulerade
planerna. Så vidt Gustaf Adolf fått tillfälle att taga ståndpunkt
till problemet, har han dock ej ställt sig ovillkorligen afvisande.
Han fordrade klart och bestämdt, att ständersammanslutningen
skulle göra hans politik till sin och upptaga striden med
kejsaren och hans anhang, men han lofvade den också det kraftigaste
understöd, om den så gjorde. Det låg emellertid aldrig i
Sachsens afsikter att låta det gå därhän, och då detta blef klart,
drog Gustaf Adolf genast den logiska konsekvensen. Johan
Georg borde beröfvas ledningen af det framväxande
protestantiska ständerförbundet och denna i stället öfverflyttas på Gustaf
Adolf: denne skulle i kurfurstens ställe bli »evangelisch Haupt»,
som termen lydde. Planen sammanfattades i kansliet i ett ofta
omtaladt aktstycke, den s. k. »norma futurarum actionum».
Förbundet skulle erhålla en fast organisation, särskildt framträdande
i tillsättandet af ett krigsråd, som städse skulle följa Gustaf
Adolf. Öfriga villkor anges genom en fördragsskiss, baserad på
de vanliga svenska fördragen med ständerna i rikets inre och
alltså innehållande vidtgående förpliktelser för kriget men inga
dylika för tiden efter detta. De begränsade planer, som
formulerats 1630, kunde naturligtvis ej räcka till för ett så
organiseradt krig; som dess mål proklameras nu i stället den
fullständiga seger öfver katolikerna, som ensam för all framtid kunde
säkerställa protestanterna mot deras anslag. »Norma futurarum
actionum» har mer än de flesta källskrifter debatterats och
kommenterats i litteraturen, och man har sökt finna än den
ena, än den andra vidtsväfvande planen dunkelt antydd däri.
De författare, som så gjort, ha emellertid aldrig insatt denna
precisering af den svenska politiken i dess sammanhang. Gör
man det på sätt som här skett, försvinner, synes det mig, det
öfverraskande och oväntade. Gustaf Adolf har misslyckats i
sitt försök att vinna det själfständiga ständerförbundet för sin
politik och detta främst på grund af dess naturlige ledares
hållning. Då en allmän protestantisk sammanslutning emellertid
vore ett oerhördt makttillskott, bemäktigar han sig tanken och
söker svinga sig upp till den nya organisationens ledare.
Samtidigt återgår han till den fasta organisation af den militäriska
samverkan under hans ledning, som han från början tänkt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 03:53:16 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svtidskr/1917/0433.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free