Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Gustaf II Adolfs protestantiska politik. Af Bertil Boëthius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUSTAF II ADOLFS PROTESTANTISKA POLITIK 429
vid Breitenfeld lär Johan Georg ha lofvat att förhjälpa Gustaf
Adolf till kejsarkronan, och det finns tecken, som tyda på att
äfven nyktrare statsmän öfvervägt möjligheten att på detta sätt
inhösta segerns frukter för protestantismen. Men det var ett af
grunddragen i Gustaf Adolfs läggning att städse söka den reella
makten, ej dess sken, och då han till slut upptog frågan om
Tysklands blifvande organisation, visade det sig, att det ej var
en lysande titel, han sökte, utan betryggande former för de
lefvande krafternas samverkan. Hvad han beslöt sig för var att
förklara den framväxande protestantiska sammanslutningen
under Sveriges ledning i permanens. Öfverledningen eller
direk-toriet, som det hette, skulle för all framtid tillhöra Sverige, och
med den fasta ställning i Tyskland, det skulle ha vunnit genom
eröfringarna vid kusten och den dynastiska förbindelsen med
Brandenburg — eller något annat mäktigt furstehus, om
kurfursten ej läte sig vinnas — hade det säkerligen haft makt nog
att sammanhålla förbundet och utöfva de vidsträckta
befogenheter, som skulle tillkomma direktoriet; katolskt kyrkogods och
andra eröfringar inne i riket kunde ju äfven ge tillfälle att skapa
nya stödjepunkter, sådana som ett åt Axel Oxenstierna förlänadt
kurfurstendöme Mainz, för att endast nämna ett exempel.
Di-rektoriets förhållande till förbundsmedlemmarna karaktäriseras
såsom ett protektorat, eller, där Sverige upplåtit länder, som
det »jure belli» ansåg sig ha vunnit, rent af som ett
länsförhållande eller något liknande (»recognition»); konkret innebörd
får förbindelsen genom formliga förpliktelser att under såväl
det pågående som kommande krig lämna kontributioner och
ställa hjälptrupper, och åtminstone i vissa aktstycken förklaras
det, att förbundets uppgift var att underhålla en stående arme.
Att riksförfattningen skulle bestå trots sammanslutningen
hai-Gustaf Adolf alltid åsyftat, och under sådana förhållanden är
det ej underligt, att tanken på att välja honom till kejsare åter
dyker upp. Om han önskat ett sådant val, veta vi ej, men har
han gjort det, har kejsarvärdigheten synts honom som en
konsekvens af hans ställning i riket, ej som en grund att bygga
denna på.
De fördrag som följt den tidigare, äfven i »norma futurarum
actionum» fastställda fördragstypen hade lämnat ständerna
garantier mot sådana anspråk, som måste bli en följd af de nya
framtidsplanerna. Gustaf Adolf såg sig därför nödsakad att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
