- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Sjunde årgången. 1917 /
438

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

438

ADOLF TÖRNGREN

karakteriserade ställningen på följande sätt: »I förevarande fråga
torde så till vida enhetlighet i uppfattningen vara rådande, att
alla vilja åt Finland förvärfva en så oberoende ställning som
möjligt och helst, om det låter sig göra, fullständigt oberoende.
Men om närmaste målet och om sättet för dess nående bryta
sig meningarna skarpt mot hvarandra. Medan man å ena sidan
uppställer full själfständighet såsom det mål, hvilket man bör
söka att omedelbart och utan afseende på Rysslands ställning till
frågan ernå, betraktar man å andra sidan Finlands yttre och
fullkomliga frihet såsom ett framtidsmål, till hvilket
utvecklingen på naturligt sätt kan och bör leda; man anser, att Finlands
politiska ställning närmast bör grundas på en uppgörelse med
Ryssland, ingången i så betryggande former som möjligt och
under villkor, som med bibehållande af föreningen med
Ryssland tillförsäkra Finland full inre själfständighet.» Själf
ansluter han sig till den senare uppfattningen, om han också
medgifver, att en uppgörelse i nuvarande tid med Ryssland har sina
vanskligheter. Men han föredrager den dock framför den förra,
som enligt hans mening bygger på utopier och osäkra
konjunkturer och icke tager hänsyn till landets rättsliga förpliktelser,
den enda säkra grunden för dess framtid.

I nära öfverensstämmelse härmed har det ungfinska partiets
ledare, professor Ståhlberg, uttalat sig. Han anser det vara
möjligt att genom öfverenskommelse uppnå icke blott fullständig
inre själfstyrelse, inbegripet de militära angelägenheterna, utan
äfven ett visst inflytande i sådana utrikes ärenden, som icke
beröra krig och fred, mot att Finland åtoge sig en del bestämda
skyldigheter och medgåfve Ryssland rätt att hålla ett antal
trupper i landet.

De båda finskspråkiga partierna jämte ett nybildadt,
äfvenledes finskt, hade sammanslutit sig till ett valförbund mot
socialisterna. Det svenska partiet ansåg sig på grund af dessa
partiers uttalanden med afseende å det svenska språkets blifvande
ställning icke kunna ansluta sig till dem. Dess valupprop
framhöll, att Finland är berättigadt »att uppställa krafvet att såsom
en själfständig stat intaga en plats bland de suveräna
nationernas antal».

Den radikalare åsikten, som yrkar på ett omedelbart brytande
med den ryska interimsregeringen, hyllas af en grupp radikaler,
såväl svensk- som finskspråkiga. Dessa hade uppställt som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 03:53:16 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svtidskr/1917/0444.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free