Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Dagens frågor 13. 10. 1917 - Missnöjesvalen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 441
rekt med afsikt att i en gifven situation vinna opinionens utslag för
eller mot en bestämd politik. Sådana vallägen kunna visserligen
tänkas, de förekommo faktiskt under tullstriden vintern 1887 samt nu
senast våren 1914, men som regel ske valen rent automatiskt enligt
grundlagarnas föreskrift, vare sig stora spörsmål äro å bane eller ej.
Därför ställer heller icke en reguljär svensk valrörelse allmänheten
inför några oundgängliga och klart formulerade spörsmål, utan våra
andra-kammarval bli en hvart tredje år återkommande allmän
opinionsyttring, påverkad af alla slags tillfälligheter från de gångna åren, men
på intet vis samlad kring någon dominerande fråga.
Valrörelsen 1917 har i detta hänseende varit så typiskt svensk som
möjligt. Fåfängt lär den intresserade söka ur valprogram,
pressutlåtelser och valtal analysera fram den s. k. bärande tanken. När
vänstertidningarna efteråt, som det var att vänta, sökt göra så mycket
som möjligt af yrkandena om författningsrevision, är det rent ut sagdt
ingenting mindre än ren förvridning af fakta. På den kroken ha
inte många valmän bitit, och med klar förkänsla häraf nöjde
valtalarne sig med några pliktskyldiga vändningar på denna punkt, under
det att dyrtiden och det s. k. hungerregementet fick utgöra
hufvudnumret. Men äfven i fråga om dyrtiden har valrörelsen saknat
positiva uppslag; något program att komma öfver besvärligheterna har
icke afhörts, men desto mera af klagomål öfver både det som felats
och det som icke felats. Så har missnöjet öfver dyrtiden och
dyrtids-åtgärderna blifvit valrörelsens A och O. Missnöjesval ha dessa val varit
från början till slutet, det oresonliga, vettlösa missnöjet har dominerat,
och när vi nu stå vid valens slut, ha vi visserligen fått besked, att
svenska folket är bortkollradt af dyrtidens besvär och ovana nyheter,
men därutöfver ha vi i själfva verket ingenting fått veta.
Kanske finner man omdömet något hårdt; att det likväl är väl
befogadt, visar arten af brukade argument. I en af de hufvudyra
bondekretsarna hette det: bönderna behöfva inte vara rädda för en
vänsterseger, ty då bli vi af med maximiprisen. Men i en utpräglad
arbetarkrets: vill ni slippa alla lifsmedelskorten, så rösta på . . . .,
ty han unnar den fattige en bit mat. Det är sådana slagord, som
verkat vid husagitationen. De kunde saklöst brukas, ty missnöjda
sinnen öfva ingen kritik, och hvad som sagts i Bollebygd, Södra Möre
eller Ådalen, konfronteras icke med det, som giort sig i Masthugget
och på Södermalm. Dylika konträra motsatser visa, att man på olika
håll ordat om absolut skilda saker. Skall man tala om något
verkligt valspörsmål, så har det allenast varit detta: »är Ni nöjd?» För
att få ett nekande svar på den frågan behöfdes ingen valrörelse, men
det enda viktiga beskedet, nämligen huru svårigheterna skola
afhjälpas, det har icke lämnats, ty därom har ingen frågat.
Därför är också valresultatet fullständigt negativt. Det visar, att
det inom alla klasser råder ett utbredt missnöje, men detta missnöje
är privat-ekonomiskt färgadt, ty enhvar gnäller öfver den sko han
bär. Med vår utrikespolitiska kurs har all denna jämmerlåt haft
intet att skaffa och med vår inre politik i allmänhet knappast mera.
33. Svensk Tidskrift 1917.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
