Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Dagens frågor 13. 10. 1917 - Vår järnhandterings nyaste utvecklingstendenser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
446
DAGENS FRÅGOR
i Dalälfven resp. Klarälfven förfoga öfver stora kraftresurser och som
båda i ganska stor omfattning redan bedrifva elektrisk
tackjärnstillverkning. Bergslagens kraftbrist i öfrigt har ledt till dels en
sammanslutning, benämnd Bergslagens gemensamma kraftförvaltning, för
enhetligt nyttjande af krafttillgångarna, dels till att fem stora järnverk
inköpt Krångedeforsarna i Indalsälfven (representerande upp till 120,000
hkr) för framtida kraftöfverföring mot söder, närmast till förstärkning
af förädlingsindustriernas kraftbehof.
Norrland har två särskildt för järnindustrien betydelsefulla
vattenkraftdistrikt, det ena i Västernorrland—Jämtland
(Indalsälfven—Ångermanälfven), det andra i Norrbotten. I hvad mån det förra skall
komma till användning för elektrisk malmsmältning och om därvid
kraften skall föras till malmerna eller dessa till kraftkällorna, är en
öppen fråga. I Norrbotten — där en vanlig masugnsanläggning i
stor stil redan finnes invid Luleå — är det främst Lule älf, som
genom sin rika krafttillgång, redan delvis nyttjad vid Porjus, samt
genom närheten till de lappländska malmfälten kommer i fråga för
elektrisk tackjärnsframställning; där har man alltså ett nytt
järndistrikt i malmtillgångarnas omedelbara närhet. Under den förlidna
sommaren igångsattes den första, A. B. Porjus smältverk tillhöriga
anläggningen, som ursprungligen lär ha varit afsedd för kiseljärn o.
dyl. men numera apterats äfven för tackjärn och planerats för
utvidgning upp till en kraftförbrukning af c:a 10,000 kilowatt, eller c:a
40,000 ton tackjärn per år.
Ett nytt och märkligt steg i samma riktning har i dessa dagar
tagits genom konstituerande af A. B. Norrbottens järnverk, som, med
ett aktiekapital af minst fem millioner kronor, under medverkan af
Grängesbergsbolaget och Centralgruppens emissionsaktiebolag
grundats jämväl af samtliga våra större svenska järnbruk (Bergslaget,
Uddeholm, Storfors, Bofors, Strömsnäs, Hellefors, Kohlsva,
Surahammar, Fagersta, Avesta, Kloster, Hofors, Horndal, Sandviken,
Forsbacka och Boxholm). Järnverket, hvars läge ännu ej är definitivt
bestämdt, kommer att påbörjas så snart förhållandena medgifva.
Det nya järnverket skall använda i första hand tillgänglig kraft från
Porjus samt malmer och slig från Gellivare, A-malm från Kiruna och
möjligen Tuollavaramalm samt framställa fosforfattigt tackjärn, 40,000
a 100,000 ton pr år, lämpligt för de intresserade järnverkens
produktion af kvalitetsjärn. Enligt stiftelseurkunden skall det nya verket
icke blott tillverka tackjärn inom Norrbottens län utan jämväl
verka för förädling inom landet af sålunda tillverkadt tackjärn. Detta
torde dock ej böra tolkas så, att bolaget såsom sådant skulle upptaga
en fortsatt förädling af järnet vid verket, hvaremot flere skäl, kanske
ej minst arbetarfrågan, måste antagas tala.
På detta sätt komma vid sidan af malmexporten våra lappländska
malmer äfven att i stor utsträckning förädlas inom landet.
Tillgången på malm, vattenkraft och — om än i begränsad mängd —
träkol inom distriktet har för de nya norrbottniska järnverken utgjort
en naturlig förutsättning, som vägt tyngre än de med det nordliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
