- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Sjunde årgången. 1917 /
450

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

450 DAGENS FRÅGOR

dess förfogande stående resurser ej vore stora och Belgien därför i
början måste försvara sig själft.

Vidare har anträffats ett häfte anteckningar rörande belgiska
neutralitetsfrågan 1887, innehållande utdrag och referat af uppteckningar
och depescher. Enligt en bland dessa notiser hade lord Vivian i
ett — tydligen senare — samtal med belgiske utrikesministern, furst
Ghimay, sagt att Belgien gjorde bäst i att göra sina förberedelser så
som om det måste handla ensamt.

I ett bref till den ofvannämnde grefve Lambermont den 13 febr.
1887 uttalar konung Leopold, att det syntes honom fåfängt att hoppas,
att England skulle sluta ett nytt fördrag för att garantera Belgiens
neutralitet. Belgien borde därför själft söka skaffa sig dylika
utfästelser af Tyskland och Frankrike.

Frågan belyses ytterligare af ett par i det ofvannämnda häftet
befintliga utdrag ur depescher från belgiske ministern i Wien, grefve de
Yongh d’Ardoye, innehållande redogörelser för samtal med brittiske
ambassadören därstädes sir A. Berkeley Paget. I det första af dessa
samtal, den 13 jan. 1887, hade Paget yttrat, att England nu liksom
1870 obetingadt måste försvara den belgiska neutraliteten, om det ej
ville uppge det inflytande det hittills utöfvat i Europa. Det andra
samtalet, den 12 febr., rörde sig just om uttalandena i Standard.
Därvid hade Paget sagt, att tidningsartiklar vore utan stor
betydelse; emellertid hade han tillagt, att England ej vore förpliktadt på
annat sätt än de öfriga garanterande stormakterna, och att det ej vore
förbundet att försvara Belgiens neutralitet, om de andra garanterna
förblefve overksamma. Belgien gjorde därför bäst i att själft sörja
för sitt försvar. Detta språk, tillägger den som giort referatet, står
i diametral motsats till hvad som sagts i det föregående samtalet
och visar den ändring Englands häfdvunna politik undergått.
Standard hade tvifvelsutan till uppgift att förbereda den allmänna
meningen. Så långt de publicerade aktstyckena. Den förklaring, som den
30 sistl. aug. från engelsk sida utsändts för att bemöta dessa
afslöjan-den, är sakligt sedt mycket svag; den ingår icke på de af tyska
regeringen publicerade dokumenten utan innehåller i denna sak blott ett
upprepande af de ofvan omnämnda dementierna af den 18 jan. och
14 mars innevarande år.

De aktstycken, för hvilka ofvan redogjorts och hvilkas äkthet,
såvidt kändt, hittills icke bestridts, gifva uppenbarligen ett starkt stöd
för den uppfattningen, att lord Salisbury 1887 — af hänsyn till för
England viktigare intressen — intagit en annan hållning till Belgiens
neutralitet, på annat sätt tolkat den genom 1839 års traktat ingångna
förpliktelsen än sir E. Grey i en annan intressekonstellation 1914. Detta
rättfärdigar naturligtvis på intet sätt Tysklands uppträdande vid
krigsutbrottet. Men den ställning brittiska utrikesledningen ansåg sig
böra intaga 1887 illustrerar förträffligt de grundsatser Gladstone och
Bismarck samfälldt antydt eller utvecklat rörande den återverkan
en ändring i det allmänna läget kan väntas få på tidigare ingångna
traktaters bindande kraft. Dessa principer skola här ej granskas

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 03:53:16 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svtidskr/1917/0456.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free