- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Sjunde årgången. 1917 /
453

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

DAGENS FRÅGOR

453

med stöd i förbittrande erfarenheter måste vägra deras regeringar.
Hälst tyckes man ha önskat sig detta »nya vittnesbörd» i form af
centralmaktsregeringarnas störtande genom hungerrevolter, och så
tolka chauvinisttidningarna krafvet, men de använda ordalagen ge
äfven rum för mildare tydningar.

Som det af Wilson efterlysta »nya vittnesbördet» godtager man
emellertid icke tyska riksdagens bekanta, med stor majoritet antagna
fredsresolution af den 19 juli, ej heller centralmaktsregeringarnas svar
till påfven med accepterandet af den vatikanska notens allmänna
grundsatser, men af formella skäl svagt motiverade tystnad rörande de
konkreta fredsvillkorsantydningarna. Tyske rikskansleren Michaelis’
torftiga utskottstal gaf ökad skärpa åt afvisandet, och i London
fram-sändes Asquith med en ny upplaga af de gamla underkastelse- och
eröfringskrafven. Pröfningen af ryska regeringens officiellt framställda
fordran på revision af ententens äldre imperialistiska krigsmål har
tid efter annan förhalats, och allt högdragnare ordar de allierade
ländernas press om att Haig, Pétain, Gadorna, Sarrail, Maude, Beatty
och Pershing efter en vinter af fortsatta intensiva förberedelser skola
gifva talet om samförståndsfreden det svar det förtjänar och »krossa
den skändliga». Ej ens grefve Gzernins renodladt pacifistiska
förkunnelse om den internationella världsafrustningen som
Österrike-Ungerns älsklingstanke torde nämnvärdt påverka denna bittra
stämning. Berlinregeringen har sannolikt genom sin tystnad om Belgien
och sin underlåtenhet att oåterkalleligt skilja sig från den alltyska
»maktfredens» domsbasunsblåsare underlättat denna de allierades
taktik, men ingalunda förorsakat den.

Världen går alltså till mötes ännu en dyster krigsvinter och
sannolikt äfven en ny blodig vår. Påfveinitiativet förefaller vid första
ögonkastet ha runnit ut i sanden liksom den andra stora
mellanfolk-liga organisationens, den ledbrutna socialdemokratiska internationalens,
därmed parallella aktion. Och dock, hvad än kraftordsmännen i
de stridande lägren säga, så vill folkens fredslängtan ej uppge
hoppet, att det höstliga korn som jordats, skall kunna utan att förödas
motstå de »vintriga måna’r», som nu stunda. Benedictus XV har dock
till diplomatisk debatt lyckats få fram samförståndsfredens
förlösande tanke. Den har visserligen afvisats, men därför ej kunnat
beröfvas sina inneboende lifsmöjligheter. Resurget.

Efter I början af den valkampanj, som för kort tid sedan hunnit sin
kriget. afsiutning, var det ett af den svenska vänsterns mera bemärkta
pressorgan, som för att afvärja de från högerhåll gjorda
hänvisningarna på valens betydelse för Sveriges utrikespolitiska läge fann
lämpligt att påpeka, att valen gällde för en period af icke mindre än tre
år framåt och att det följaktligen vore mer än orimligt att af
val-manskåren begära någon direkt hänsyn till just den politiska
situation, i hvilken världen för närvarande befunne sig. Ingen kan
misstaga sig på hvad som låg bakom denna paroll; utan tvifvel hade
vederbörande fullt klart för sig, att så snart världskriget hunnit sin

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 03:53:16 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svtidskr/1917/0459.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free