Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Dagens frågor 13. 10. 1917 - Efter kriget - Den svenska statsmaktens förfall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR
457
ning är mer än oviss, och den vinner icke i styrka därför att den
är den enda.
Den åskådning, för hvilken Le Bon gör sig till tolk, kan väl —
åtminstone i ett land, som stått utanför kriget och som allt fort synas
obenäget att på allvar fatta dess fruktansvärda verklighet — synas
präglad af en alltför bitter och hopplös pessimism; men till slut ger
hans hänsynslöst objektiva analys af det faktiska läget oss dock en
nyttigare lärdom för framtiden än den flacka optimism, som tänker
sig Europa efter världskriget omedelbart förvandladt till ett fridsrike
och ett Schlaraffenland. Hans framtidsbilder kunna synas mörka,
det är sant; men i själfva verket upprepar han endast sanningar, som
historien alltid bestyrkt. »Freden», sade enligt Thukydides de
korinthiska sändebuden till lakedemonierna, då de underhandlade med dem
före det peloponnesiska kriget, »plägar förnämligast beskäras de folk,
som utan att förfördela andra med sina rustningar likväl tydligen i
sina tänkesätt gifva tillkänna, att de ej stillatigande skola låta sig
förorättas.» Mer än tvenne årtusenden ha gått förbi sedan dessa ord
fälldes, men ännu har erfarenheten icke jäfvat deras sanning, och
säkerligen kommer icke heller framtiden att göra det.
Den svenska
statsmaktens
förfall.
Amerikas inträde i kriget har bland andra sköna ting fört
med sig, att ett af de ideal, som proklameras såsom
grundläggande för det nya tusenårsriket, nämligen den
»hemliga yrkesdiplomatiens» ersättning med folklig diplomati och
demokratisk kontroll öfver utrikespolitiken, redan nu gjort sitt intåg i
praktiken. Den första frukten af den fredsbringande, folkliga
rättframheten på detta område var Förenta staternas uppmaning till de neutrala
att gå med i kriget — det enda direkta försök, som gjorts att få oss
att öfvergifva, vår neutralitet. Den nästa erfarenhet vi i vårt land
ha haft af det nya S3rstemet var den inom vänsterpressen såsom
exempel på dylik folklighet i diplomatiskt afseende hälsade aktionen
på grund af den argentinska telegramförmedlingsaffären. I hvad mån
den nya folkliga metoden att släppa lös en otyglad tidningspress är
mera betryggande för fredliga och angenäma förbindelser folken
emellan än att på hittills vedertaget sätt genom »den hemliga
yrkesdiplomatiens» i hyfsad form framförda föreställningar och
underhandlingar söka undanröja misshälligheter utan att låta dem
åtminstone i första taget göras till föremål för de folkliga lidelserna, kan
möjligen ändock tillåtas blifva föremål för ett stilla tvifvel.
Detsamma kanske också får gälla en annan sida af den moderna
demokratiska utvecklingen på utrikespolitikens område. Förr i tiden
fanns ett mycket gouteradt medel att till egen förmån påverka
ställningen inom stater, hvilkas politik på ett eller annat sätt korsade
de egna planerna, nämligen att uppamma eller underblåsa
insurrek-tioner och oroligheter genom understöd åt upprorsmakaren eller på
annat tjänligt sätt. I den rättframma och moraliska, demokratiska
utrikespolitikens dagar ha »de stora demokratierna» ingalunda helt
öfvergifvit ett sådant omoraliskt tillvägagångssätt. Men vid sidan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
