Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Dagens frågor 13. 10. 1917 - Den svenska statsmaktens förfall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4o8
DAGENS FRÅGOR
däraf har helt osökt erbjudit sig ett annat, som har fördelen att
ligga i den demokratiska utvecklingens egen linje, nämligen att
begagna de svårigheter det moderna partiväsendet gärna för med sig
för dem som innehafva ledningen af den misshagliga politiken. Detta
kommer emellertid allt som oftast betänkligt nära en inblandning
från den ena statens sida i den andras inre förhållanden, och det
kan ju ifrågasättas, om dylika möjligheter äro särdeles främjande
för lugnet och sämjan mellan folken. Att denna sida af den
demokratiska utvecklingen kan vara synnerligen ödesdiger för särskildt de
mindre staters ställning, hvilkas välfärd främst skulle blifva omhuldad
under den nya demokratiska fridsæran, har i hvarje fall vårt land
fått i rikt mått erfara.
Om Sveriges folk hade kunnat hållas samman, skulle i detta nu
vårt internationella läge med all säkerhet varit ett helt annat än det
nuvarande mer än bekymmersamma. Den svenska utrikespolitiken
under de första åren af kriget skänkte landet en aktad och i
hög grad stärkt ställning. Den upprätthöll våra gamla traditioner
att söka samla de neutrala kring vunna folkrättsliga positioner och
förenade på så sätt arbetet för landets egna intressen med arbetet
på för hela mänskligheten gagneliga mål; den skaffade oss
dessutom otvifvelaktigt respekt, något som icke blott bidrog att göra vår
ställning tryggare under kriget utan äfven skulle ha varaktigt
förbättrat den efter kriget. Härtill kommer, att det enda mål, för hvilket
vi skulle kunna tänkas ha haft anledning att otvungna gå ut i kriget,
nämligen en friare ställning för Finland och Rysslands försvagande, synes
vara i färd att förverkligas vår bön förutan, hvarjämte bland öfriga något
så när säkra resultat af kriget Polens återupprättande i en eller annan
form och Österrike-Ungerns bevarade lifskraft otvifvelaktigt innebära
en för vårt land synnerligen gynnsam konstellation. Om vi i öfrigt
med bevarad själfständighet och ökad prestige gått ut ur världskriget,
hade sålunda Sveriges framtidsutsikter efter detta krig tett sig
öfvervägande ljusa i utrikespolitiskt afseende.
I stället är nu läget ett helt annat. Vår prestige har lidit
allvarligt afbräck, vårt arbete på att samla de neutrala synes i fara att
löpa ut i sanden, vi äro utsatta för pressningar, hvilka, om de lyckas,
föra oss allt längre mot möjligheten att mot våra egna intressen
indragas i ett ur vår synpunkt meningslöst krig, och utlandet börjar
på ett sätt, som allt mera liknar förhållandena under förfallets värsta
tider i vår historia, att inblanda sig i våra viktigaste rent inre
angelägenheter.
Att krigets långvarighet och de svårigheter, som detta måste
innebära för ett land med våra relativt små materiella resurser, är en
af orsakerna till den ytterst bekymmersamma vändning sakerna tagit,
är ju uppenbart. Men det räcker ej som förklaringsgrund. Från
vänsterhåll pekas därjämte på den brist på effektivitet och skicklighet
inom vår utrikespolitiska förvaltning, som Argentina-affären bragt i
dagen. Detta var dock ett enstaka fall, och om det visserligen gaf
vederbörande en utomordentligt gynnsam så att säga yttre förutsätt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
