Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Författningsfrågan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖHFATTNINGSFRÅGAN 463
af det gifna programmet: lika rösträtt», skref för kort tid sedan
Social-Demokraten. Ungefär så ljödo signalerna under den
tid, då tanken på en koalitionsministär var aktuell och då
högern med all rätt betonade, att de kommunala
rösträttsyrkandena faktiskt inneburo en författningsändring samt på
denna grund vägrade försvärja sig till vänsterkrafven. Det
berättas visserligen, att sedan koalitionstanken på detta sätt af
vänstern omöjliggjorts och medan herr Widéns försök till
ministärbildning pågingo, man på vänsterhåll kände sig en
smula ångerköpt öfver sin omedgörlighet och lät göra någon
antydan om ökad benägenhet att erkänna tillvaron af en
första-kammarfråga, därest blott några representativa högermän ville
gå in som gisslan i det Widénska företaget. Sedan
emellertid äfven detta gått om intet, har man inom vänsterlägret åter
glidit tillbaka till fiktionen, att något förstakammarproblem
icke existerar. Man slingrar sig och liknar mest en orm, som
äter upp sig själf från stjärten. Försatsen lyder: »Låtom oss
afskaffa den graderade röstskalan för att bryta ned
första-kammarmuren! » Eftersatsen: »Här loreligger ingen
första-kammarfråga!»
Inför en politik, som med sådana skygglappar på både sig
och andra, vill drifva fram författningsfrågor, gäller det från
motsatt håll att med så mycket större energi betona det
utomordentligt viktiga författningsproblem, som i verkligheten här
föreligger. Och utgångspunkten för hvarje debatt om
författningsändringar, som beröra första kammaren, måste själffallet
vara en pröfning, hvad som är meningen med denna kammare.
I de motiv, som vid 1862—63 års riksdag åtföljde det kungl,
representationsförslag, hvilket här i landet införde
tvåkammarsystemet, uttrycktes den saken på olika sätt. Det talades
om att »tänkesättet hos majoriteten af den politiskt tänkande
delen af nationen .... med alla sina växlingar, icke bör hafva
makt att göra sig gällande, förrän visshet vunnits, att det
utgör majoritetens öfverlagda och varaktiga tanke». Det:
betonades vidare, att »en lagstiftande församling, liksom hvarje
annan mänsklig makt, behöfver vid sin sida en jämnlike för
att icke, förr eller senare, urarta till ett envälde, som sätter
sin egen maktfullkomlighet framför sanningens och
rättvisans». Det hette slutligen, att man velat »fördela
representationen i två kamrar på ett sätt, som på samma gång före-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
