- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Sjunde årgången. 1917 /
464

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

461 FÖHFATTNINGSFRÁGAN

kommer förhastade beslut och betryggar det bestäendes rätt».
Därefter underströks såsom ett väsentligt villkor för
vinnandet af det med tvåkammarsystemet afsedda ändamålet,
att båda kamrarna skulle äga sinsemellan lika inre styrka.

Bakom denna korta motivering ligga långvariga
diskussioner, som både hos oss och i utlandet hade förts om ett
två-kammarsystems betydelse. Pejlas dessa, finner man genast,
huru motiveringen för representationsreformen sökt förena
och sammansmälta två motivkretsar, hvilka båda pekat hän
mot tvåkammarsystemet. Den ena tar sikte på växlingarna
i en folkmajoritets tycken, äfven när denna är uppbyggd blott
af den politiskt tänkande delen af nationen. Äfven då måste
detta tänkesätt hafva stadgat sig till en »öfverlagd och
varaktig» åskådning, innan det bör få göra sig gällande; det är af
nöden att förekomma »förhastade beslut», och detta har man
velat vinna genom att för åstadkommande af ett riksdagens
beslut i regel kräfva bifall af de båda författningsenligt
likaberättigade kamrarna.

Men det är icke nog med detta. Tvåkammarsystemet skall
också hafva en annan uppgift. Äfven om majoriteten af de
politiskt tänkande i en viss situation synes hafva stadgat sig,
skall den icke hafva envälde i riksförsamlingen. Detta af
två skäl. Det lefvande släktet, betonade en gång en af den
svenska riksdagsliberalismens främste föregångsmän, grefve
F. B. von Schwerin, är icke statens eller statsmaktens ägare,
utan blott dess förvaltare och funktionär, som åt det
kommande släktet skall i förbättradt skick, men ej försämradt,
öfverlämna staten, fideikommisset, som mottagits ur det
bortgångna släktets hand. Därför skall representationen ej
blott häfda nuets intressen, utan, såsom De Geer framhöll,
också »betrygga det beståendes rätt», arfvets rätt att bevaras
från de gångna till de kommande. De Geer har äfven på
ett annat ställe i sina motiv återkommit till denna
idériktning, då han, till dess erfarenheten visat, »att icke mera eller
mindre tomma löften om reformer i alla riktningar eller blotta
ifvern för sådana blifva det säkraste medlet att vinna flertalet
af valmännens röster», framhöll det nödvändiga att »i den
ena kammaren inlägga en motvikt emot begäret efter allt för
hastiga förändringar». Med detta motiv mot
andrakammar-envälde förmälde sig slutligen också den gamla kända erfaren-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 03:53:16 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svtidskr/1917/0470.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free