Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Persiska viken och »freden utan annexioner». Af Gustaf Stridsberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hvilken måste skyddas och som kräfver »the English Monroe
Doctrine in the Middle East.» Man står här inför ett fall af den
märkliga expansionsform, som till de oerhörda rymderna af
engelskt territorialvälde lägger ännu andra stora områden, hvilka
väl icke formellt tagas i besittning, men som betraktas och
behandlas som områden, där alla andra europeiska makter än
England anses vara i olofliga ärenden stadda.
Den senaste syndaren är ju Tyskland, desto fördömligare som
ju Bagdadbanan var ett oangripligt företag. I de sista årens
engelska publikationer rörande dessa ämnen talas också ganska
litet om andra anslag mot Englands välde i Persiska viken än
de tyska. De ryska äro föremål för mindre beskärmelser än
förut, alltsedan det samfällda och planmässiga engelsk-ryska
sönderfrätandet af Persien inleddes med traktaten om
upprätthållandet af Persiens integritet och oberoende. Och de franska
sträfvandena omtalas nu ej alls, fastän de för ej så länge sedan
framkallade de sedvanliga kraftåtgärderna från engelsk sida.
Dessa franska försök att vinna en hållpunkt på Arabiska halfön
voro särskildt märkbara, när Curzon 1899 blev vicekonung af
Indien, då f. ö. alla de intresserade europeiska makterna voro
ifrigt sysselsatta med att närma sig de indiska vattnen. Ryssland
befäste allt mer sitt öfvervälde i norra Persien, och detta i full
öfverensstämmelse med Englands likartade arbete i landets södra
del. Det var en offentlig hemlighet, att Ryssland dessutom
eftersträfvade en järnväg genom Persien, slutande i någon befäst
hamn, och den häraf framkallade engelska vaksamheten har
ofvan exemplifierats. Ryska officerare studerade kusterna; och
att ryska läkare intresserade sig för pestens härjningar i samma
trakter, ansågs icke från engelsk sida bero på rent vetenskapligt
och filantropiskt intresse. Frankrike eftersträfvade något vederlag
efter att ha vid Fashoda nödgats böja sig för Englands
maktspråk, men den hamn och det kolupplag vid Muskat, som
Frankrike eftersträfvade, förklarades från engelsk sida vara något
alldeles öfverflödigt. Tyskland, som koncentrerade sina
ansträngningar på banan genom Mesopotamien, letade efter en hamn vid
dess slutpunkt, öfver hvilken den tyska flaggan kunde fladdra,
och Turkiet sökte få den motsträfvige gamle fursten af Koweit
innerst i Persiska viken att erkänna sultanens öfverhöghet.
Muskat var emellertid, som sades, föremålet för Frankrikes
sträfvanden. Frankrike och England tillsammans hade 1862
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
