- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Sjunde årgången. 1917 /
486

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

486 VERNER SÖDERBERG

ryssen sanningsenligt tillbakavisat, stödd just på det faktum,
som sedan åberopats emot honom, nämligen att
mobiliseringsordern nyss förut undertecknats och ännu låge i hans ficka; den
hade sålunda ej expedierats till krigsministeriet eller
generalstaben för att sättas i verket. Rent tekniskt taget kunna ju
Janusjkjevitj och hans engelske försvarare ha rätt så till vida
som den af tsaren den 29 juli på förmiddagen undertecknade
mobiliseringsordern — det är omstridt, om den gällde allmän
eller partiell mobilisering — klockan 3 samma eftermiddag ej
expedierats vidare. Men om Janusjkjevitj gäller dock det
omdöme Eggeling i sin relation uttalar om Suchomlinovs
motsvarande försäkringar två dagar tidigare: »Hans uppgifter voro,
om ock kanske icke rörande faktiskt utfärdade befallningar, så
dock rörande de allmänna afsikterna, som säkerligen redan då
förefunnos, falska.»

I sitt vittnesmål sade sig Janusjkjevitj ha i en rapport till
tsaren af den 29 juli påyrkat allmän mobilisering med den
motiveringen, att det var »oundgängligen nödvändigt att bestämdt
visa sin hållning icke endast mot Österrike, utan äfven mot det
bakom dess rygg stående Tyskland». Och han tillade i sitt
vittnesmål följande ord, som visa, att han vid yrkandets
framställande till fullo insåg hela dess fruktansvärda innebörd: »Vi
visste mycket väl, att Tyskland ville krig, att det då icke kunde
underlåta att antaga kriget, ty det visste, att vårt stora
krigsprogram skulle vara färdigt 1918 och att det måste använda
tiden, innan detta program blifvit till fullo genomfördt.»

Äfven i England har för öfrigt Headlams försök till
Ehren-rettung mött gensagor från ett par håll. Mr G. Löwes
Dickin-son vill ej medge mer än att »tekniskt taget ljög generalen ej»,
och i en ledande artikel frågar Manchester Guardian på tal om
denna episod, om det verkligen tillhör »vanliga
människovarelsers vanliga arbete» (Baifours beskrifning på den hemliga
diplomatien) att på »hedersord svära på något, som man vet vara
falskt», och tidningen tillägger: »om så är fallet, så äro sådana
affärer i sin praxis och sina normer rätt olika hvad därigenom
drabbade anständiga människor vänta af dem.»

Det torde nog vara omöjligt att fritaga general Janusjkjevitj
från att i teatraliskt högtidlig form ha lämnat en afsiktligt
vilseledande uppgift, den må nu rent tekniskt taget böra kallas lögn
eller ej; och hans egen upplysning att han, när han ur sin

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 03:53:16 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svtidskr/1917/0492.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free