- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Sjunde årgången. 1917 /
490

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

mobilisering». Engelske ambassadören i Wien, sir Maurice de Bunsen,
förklarade i ett sammanfattande memorandum af den 1
september, att Österrike besvarat den partiella ryska mobiliseringen
med att »fullborda sin egen mobilisering» och att Ryssland »då
i sin tur svarat — med konsekvenser, som blifvit historiska».
Och författaren till den franska gula bokens inledning
(säkerligen Berthelot) skrifver officiellt: »mobiliseringen af alla ryska
stridskrafter hade beslutats på morgonen den 31 och icke natten
mellan den 30 och 31 samt följaktligen efter den österrikiska
mobiliseringen». På liknande sätt uttala sig, åberopande dessa
källor, ententens krigsutbrottshistorici (Headlam, Price, Reinach,
Durkheim och Denis m. fl.)

Alla dessa påståenden vederläggas emellertid fullständigt af
Janusjkjevitjs och Suchomlinovs utsagor. Två så vittnesgilla ryssar
som generalstabschefen och krigsministern ha nämligen
samstämmigt betygat, att den ryska mobiliseringen var i full gång,
då tsaren telefonerade till dem kl. 11 e. m. sannolikt den 30
juli (möjligen redan den 29), alltså vid en tidpunkt, då beslutet
om den allmänna österrikiska mobiliseringen, som togs tidigast
natten till den 31 juli, ännu ej blifvit fattadt, långt mindre kunde
ha varit kändt i Petersburg. Dessa båda ledare för den ryska
armén — och bakom dem skymtar som den egentlige
pådrifvaren storfurst Nikolaj Nikolajevitj — ha enligt eget erkännande
genomdrifvit det ryska mobiliseringsbeslutet vid en tidpunkt, då
intet österrikiskt sådant var fattadt. De hade äfven gjort det,
innan den ibland som rysk mobiliseringsanledning framställda
egendomliga episoden i Berlin den 30 juli med Lokal-Anzeigers
förhastade extrablad om tysk mobilisering hunnit bli känd i
Petersburg. Och om beslutet visste de, alldeles oberoende af
varnande erinringar från tyskt diplomatiskt håll, att
verkställandet betydde krig med Tyskland. Tsarens sista krampaktiga
försök att rädda freden mötte de först, enligt Janusjkjevitjs
vittnesmål, med lidelsefulla försäkringar, att återvändo ej längre var
möjlig, och sedan, enligt Suchomlinovs oförbehållsamma
bekännelse, med lögnen om att tsaren blifvit åtlydd och den allmänna
mobiliseringsordern kontramanderad.

Det återstår nu blott att referera ett par tyska
generalstabsofficerares utsagor om de ryska mobiliseringsåtgärdernas
återverkan på militärmyndigheterna i Berlin. Öfverstelöjtnant von
Haeften
publicerar i Norddeutsche Allgemeine Zeitung sina redan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 03:53:16 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svtidskr/1917/0496.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free