- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Sjunde årgången. 1917 /
495

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Bankernas rätt till aktieförvärf. Af Eilif Sylwan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

BANKERNAS RÄTT TILL AKTIEFORVARF 495

till en inventering af bankernas kassa och värdehandlingar eller
en verifiering af de publicerade månadsrapporternas riktighet,
utan den afser fastmera en granskning af bankernas portfölj
och beskaffenheten af deras utlåning och öfver hufvud taget af
alla omständigheter, hvarefter det kan bedömas, huruvida
bankens skötsel sker »efter sådana grunder, att allmänhetens
förtroende icke må gäckas». Detta program till trots och oaktadt
bankinspektionens erkända duglighet har emellertid likväl ej
kunnat undvikas, att icke så få banker lidit större förluster
än de kunnat bära. I tre eller fyra fall ha insättare icke
kunnat betalas fullt ut. An fler äro de exempel, då banker
förlorat sitt aktiekapital till större eller mindre del. Som blott
några exempel från senaste åren må sålunda erinras om, att
Härnösandsbanken och Bankaktiebolaget Stockholm—Öfre
Norrland måst rekonstrueras, och att vid sammanslagningen mellan
Skånes Enskilda Bank och Skandinaviska Kreditaktiebolaget c:a
5 millioner kronor måst afskrifvas å fusionsvinsten — inom
parentes sagdt, en icke ovanlig metod att dölja förluster, som
på sitt sätt bidrager till bankkoncentrationen. I samtliga fali
hade dessa banker genom stora krediter till enskilda företag
ådragit sig sina förluster, hvilket i sin mån just icke är ägnadt
att bestyrka den riskfördelningsteori, som a priori antager, att
ju större en bank är, ju flera och ju mera olikartade affärer
den gör, desto mindre skulle dess förlustchanser vara. Att
möjligheten för dylika ödesdigra engagement än ytterligare skulle
ökas, om bankernas rätt alt förvärfva aktier i enlighet med
1911 års lag får kvarstå, torde icke kunna bestridas. Lika litet
kan det också betviflas, att bankinspektionens kontroll och
öfverblick af bankernas portfölj därmed skulle försvåras. Gifvetvis
medföra de spekulativa aktieaffärerna för bankerna goda
vinster, men dessa kunna icke köpas utan motsvarande risker.
Att enskilda bankinslitut med insättarnas medel genomföra
finansiering och ombildning af stora tunga objekt, hvilka under flera
år kräfva fastläggande af millioner, kan näppeligen anses
alldeles ofarligt, äfven om experimentet lyckas, utan att hvarken
banken eller allmänheten bli lidande. Vid all finansiering af
detta slag spelar konjunkturen och dess utnyttjande i rätt tid
en ofta afgörande roll, och i denna punkt liksom i många andra
är det för bankmannen likaväl som för bankinspektionen lätt
att taga miste. Lyckligtvis ha vi ännu undgått att vid affärs-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Feb 20 23:22:06 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1917/0501.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free