Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Bankernas rätt till aktieförvärf. Af Eilif Sylwan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4-96 EILIF SYLWAN
transaktioner af detta slag göra tråkigare erfarenheter. Men
tillbud eller -åtminstone anledning till oro ha redan icke
saknats, trots det att denna finansieringsmetod hos oss icke är så
många år gammal. Vifsta-varfs-aktien är nu, tack vare
krigskonjunkturen ett glänsande papper, men dess debut på börsen
1913 med ett kursfall från 120 kr. till 90 på kortare tid än nio
månader drog på sin tid uppmärksamheten till sig. En
kursjustering, som till sådan omfattning företages af den allmänna
marknaden strax efter det företaget lämnat den skapande
mästarens hand, måste otvifvelaktigt — hvilka åsikter man i öfrigt
må hysa om börsens förmåga af en riktig värdering — till
en viss grad innebära, att äfven uppskattningen af det
bakomliggande objektets värde erfordrade en korrektion. Visserligen
drabbade nu den nominella kapitalförlusten af c:a 4.3 millioner
kronor det öfvertagande bankirkonsortiet och allmänheten och
fördelades därmed på flere händer; men samlas däremot en
sådan förlust — äfven om den därvid effektivt genom afdrag af
bankirkonsortiets emissionsprovision af 10 % måste beräknas till
ett afsevärdt mindre belopp — på ett ställe hos det finansierande
företaget, kan slaget blifva kännbart nog. Då i andra fall en
dylik emissionsaffär kan utfalla som ett rent misslag, kan man
omöjligen sluta ögonen för de möjligheter till förluster, som
skulle öppnas för våra banker, om de uteslutande på egen risk
skulle förvärfva aktier för att genomföra finansierings- och
emissionsoperationer.
Ej heller kunna bankernas likviditet fara väl utaf, att deras
portföljer äfven få omfatta större eller mindre aktieposter. Ofta
nog och äfven vid riksdagsdebatten om den motion, som gaf
anledning till den nya bankkommitténs tillsättning, har
framhållits den brist på rörlighet, som utmärker stora grupper af
våra bankers aktiva tillgångar. Vid bildandet af
stadshypoteks-kassan hystes stora förhoppningar, att bankerna till fromma för
sin likviditet skulle befrias från en del af sina fastighetslån.
Emellertid har detta önskemål knappast därmed kommit ett
steg närmare sin realisering. Välbetänkt synes det därför icke
vara att ytterligare öka tyngden i bankernas portföljer. Nu är
det visserligen sannt, att icke hvarje aktieförvärf ur denna
synpunkt bör bedömas lika. Vill banken begagna sin rätt till
aktieköp för att spekulera på börsen, kan krafvet på likviditet
kanske upprätthållas; men denna användning af aktieförvärfs-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
