Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Bankernas rätt till aktieförvärf. Af Eilif Sylwan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
500
EILIF SYLWAN
de bestämmelser om aktiebolagsbildning och om börsemissioner,
som fastlagts i den tyska bolagslagen af 1884 och börslagen
af 1896, hvilka tillsammans — såsom nedan skall visas —
innehålla de strängaste lagstiftningsgarantier till skydd för
allmänheten.
Med anledning af de anförda siffrorna från
Discontogesell-schafts induslriemissioner må äfven en annan reflexion få plats.
Det var ingen tillfällighet, att banken just åren 1898 till 1900
sökte placering för så väldiga belopp industriaktier. Tvärtom,
dessa år sammanföllo med en högkonjunktur och häri ligger
just en af de afvigsidor, som äro förenade med dylika
emissioner. Beräkningen af det startade företagets kapital sker på
grundvalen af konjunkturens högt uppdrifna varupris och af de
vinster, som ett industribolag därvid tillfälligtvis kan göra. Så
kommer det i allmänhetens händer, när depressionen inträder.
I stället för att de goda årens vinster användts till att möta de
kommande årens svårigheter, står det nya företaget nu inför
lågkonjunkturen med ett större kapital än det kan förränta.
Emissionen vid en hög konjunktur går också så lätt, därigenom
att allmänheten blir uppskärrad af de ständiga kursstegringarna
å börsen och utan stor besinning nappar på snart sagdt hvad
slags bete som helst, bara en skymt af en guldpaljett glimmar
till. Står så en känd och ansedd bank bakom det hela,
förlöper proceduren så lätt, och efteråt blir det också så fridfullt tyst.
Nu göres ofta gällande, att den bästa borgen för en sund
emissionsverksamhet och därmed också för den
kapitalplace-rande allmänheten ligger i att den emitterande firman måste
hålla sin emissionskredit högt. Talet om emissionskrediten och
dess kontrapunkt, allmänhetens omdömesgillhet i dessa ting,
har både här hemma och i utlandet blifvit ett så gångbart mynt,
att det må vara skäl att pröfva dess halt. Krafvet på
publicitet vid bolagsbildning af aktiebolagens balansräkningar m. m.,
hvilket sent omsider funnit väg äfven till vår lagstiftning,
bygger åtminstone delvis på en föreställningskrets, att tillgången på
vissa — för öfrigt ofta knapphändiga och svårtydda —
uppgifter kan skydda allmänheten från misslyckade
kapitalplaceringar. Helt säkert är denna garanti icke värdelös, men den
är skäligen bristfällig. Det har aldrig förnummits, att
finansinstitut i konkurrenssyfte utöfva kritik på hvarandras
emissionsaffärer, antagligen på grund af att deras intressen alltför mycket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
