Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Litteratur - Sveriges historia i tysk framställning. Af Nils Herlitz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERATUR
509
publik, är svårt att bedöma. Visst är, att den förtjänar det. I
synnerhet Preussens och Sveriges öden hafva vid åtskilliga tillfällen varit
sammanflätade på ett ödesdigert sätt, som får sitt särskilda intresse
i dessa tider, då Mellaneuropa tar ut sin rätt mot det genom
grannarnas splittring öfvermäktigt vordna ryska riket. Härtill komma
de anmärkningsvärda likheterna mellan Sveriges ställning i kampen
för sitt stormaktsvälde och det nutida Tysklands. Parallellen, som
af Arnheim uppdrages, då han skildrar nordiska sjuårskriget, kan
med fördel tillämpas på andra skeden i vår historia. Under
långliga tider var den dubbla fronten (mot å ena sidan slavisk
expansion och å andra sidan revanchesträfvanden af olika slag från
vår västra grannes sida) det bestämmande draget i vårt internationella
läge. Genom att starkare betona detta förhållande och genom att
desslikes lägga märke till den ödesdigra betydelsen af de tjänster, som
Preussen vid vissa tidpunkter gjort Ryssland i dess antisvenska
politik, skulle förf., för att taga några karakteristiska exempel, hafva
kunnat gifva ett rikare — och äfven aktuellare — innehåll åt Karl
XII:s och Gustaf lills historia. Därmed skulle han också hafva
skärpt sina läsares blick för de historiska faktorer, som på olika
sätt betinga vår nutida ställning inom den europeiska statsvärlden.
Öfver hufvud taget är det först vid skildringen af vår allra nyaste
historia (efter 1872), som man mera direkt påminnes om det af
nutidsläget starkt präglade allmänna syftet med den skriftserie som boken
tillhör. Genom vidgad kunskap om främmande folks utveckling, om
grundvalarna för deras statliga tillvaro, om deras sym- och antipatier
vill publikationen underlätta Tysklands »erfolgreiches Schaffen im
Ausland» och dess »friedliche Durchdringung fremder Länder», utgöra
en »Wegweiser fur unsere kiinftige Auslandsarbeit». Förf. har ställt
sig detta program till efterrättelse genom att i det sista partiet af
sin bok särskildt uppmärksamma vårt folks förhållande till Tyskland
och dess kultur, och beskaffenheten af denna sista afdelning utgör
en hälsosam påminnelse om innebörden af en dylik »friedliche
Durchdringung». I denna del af sin skrift återkommer förf. allt emellanåt —
vid omnämnandet af enskilda personer, partier, sociala grupper o. s. v.
— till frågan: för eller mot Tyskland? Svaren äro ofta ägnade att
öfverraska. Man tvekar endast, huruvida de böra förklaras ur alltför
långt drifna anspråk (det är karakteristiskt, att prof. Steffen och hans
meningsfränder ej erkännas såsom »tyskvänner», utan blott
betecknas såsom »neutralt tänkande») eller ur bristande kännedom om
de faktiska förhållandena (»på Kungl. Operan i Stockholm spelas
nästan blott italiensk eller fransk musik»!). Såsom särskildt förfeladt
må i detta sammanhang framhållas försöket att uppdela befolkningen
i olika landsändar efter dess ställning till de krigförande makterna:
Syd- och Mellansverige relativt tyskvänliga, Stockholm däremot
utprägladt franskvänligt och Norrland fullkomligt ententifieradt! Men
oafsedt de faktiska misstagen måste det missvisande och ur historisk
synpunkt principiellt betänkliga i frågeställningen fastslås. Nu för
tiden kan man nog tala om »tyskvänner» och »ententevänner»; världs-
38. Svensk Tidskrift 1917.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
