Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Dagens frågor - »Partiernas direkta regering»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
514
DAGENS FRÅGOR
den i hufvudsak förlagts till intimare kretsar än publicitetens. Det
är icke förmätet att tro, att frågan om hr Brantings inträde i en
vänsterregering trots all gensträfvighet från hans sida nu tog
ytterligare ett steg framåt. När därför Konungen gaf i uppdrag åt andra
kammarens talman, hr Widén, att bilda ministär, förelåg för
vänsterbetraktelsen två alternativ: antingen ett slags koalitationsregering med
privata inteckningar från högern som underpanter på en viss grad
af eftergifvenhet i författningsfrågan eller ock en liberalt-socialistisk
ministär. Personbesättningarna åsido är det intet tvifvel att den
konstitutionella revisionslinjen i båda fallen var ämnad att bli
enahanda. Det var alltså endast i sin fulla ordning, att strandhugget
åt höger icke gjorde några fångar. Allt berodde då på den förenade
vänsterns hållning. Anledningen till att hr Widén och med honom
hela det dämpande, mindre partiinbitna inflytandet i missmod tog
sin hand från verket är icke klart styrkt inför offentligheten. Men
de antydningar, som stå till buds, peka logiskt på en schism mellan
den ifrågasatta ministärbildaren och partiledningarna, företrädda af hrr
Edén och Branting. Det vill synas, som om dessa icke förhandlat
med hr Widén med meningsfrändskapens själfskrifna öppenhet utan med
allehanda urbota konstgrepp, hämtade från den utdömda gamla
yrkesdiplomatiens arsenal. Ett ultimatum, som icke var ämnadt att vara
ett ultimatum, sägs ha gjort hr Widén utledsen och misströstande
om hela det framtida samarbetet.
Allt under det att den förenade presskören nagelfor den
konservativa genstörtigheten, skred hr Edén till sitt slutliga värf. Och aldrig
har åt en ministärbildares initiativ tillmätts ett snäfvare utrymme.
Parti-konklavernas sittande råd arbetade under högtryck för hans räkning.
Särdeles det tyranniska samspelet med socialistledningen torde ha
känts tryckande, men hr Edén öfvervann hjälpligt äfven motviljan
mot dess tendenser »att leka soldat- och arbetarråd efter
petrogra-diskt mönster». Efter förtroenderådens påbud och anvisningar,
kompensationsförslag och omgrupperingsorder sammansvetsades utan
mycken gamman hvad Dagens Nyheter träffande kallat »partiernas
direkta regering». Det skulle bli en ministär af idel parlamentariker
af högre skolan, hvarvid dock socialistpartiets särskilda
omständigheter föreskrefvo undantag. Alltför utmanande hade jämväl varit
att icke frångå regeln beträffande tillsättandet af utrikesministerposten;
man enades om att med acklamation» kalla en för vederbörande
sympatisk outsider.
Det »intressanta» men i själfva verket öfver hofvan äfventyrliga
experiment, som den mönstergilla blockministären utgör, innebär en
dryg växel på parlamentarismens blida genier, änskönt den nye
ecklesiastikministern redan hunnit ge sin förtjusning luft i yrkandet
att systemet måtte grundlagfästas. Det intressanta begränsar sig
till en stilla undran, hur liberalismen resp. högersocialismen skola
uthärda en pers, som väl förutsätter, att skiljemuren dem emellan
måste bli ännu mer reliktartad. De ha ju att i fortsättningen räkna
med »ett samarbete rörande de viktigaste frågor, där hvar och en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
