- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Sjunde årgången. 1917 /
515

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

DAGENS FRÅGOR

515

gärna håller på att få sin mening fram, ett samarbete tillika, där
många intressen och lidelser kunna under vissa lägen sättas i rörelse».
Orden äro af Karl Staaff och stå i hans verk mot slutet af det
kapitel, på hvilket följer en utredning, betitlad »Anklagelserna mot
det demokratiska st37relsesättet». Så långt den »intressanta» sidan
af affären. Det äfventyrliga i saken kommer tyvärr på Sveriges
konto.

Faror för
försvarets framtid.

Det är nog klokast att göra klart för sig först
som sist, att framtidsutsikterna för vår
försvarsfråga, sådana de för närvarande te sig, icke äro ljusa. Man får ju
vara glad, att någon rubbning af 1914 års ordning, så länge kriget
varar, icke är tänkbar och till yttermera visso af den nya regeringen
bestämdt afvisats. Men icke nog med att höstens val skänkt oss en
riksdag, där än mindre resonans än förut är att vänta för krafven på
de materialanskaffningar och öfriga åtgärder, hvilkas oumbärlighet
krigets erfarenheter dagligen visa — man kan ju numera icke heller
hos regeringen hoppas på något egentligt intresse för dessa kraf. Och
hvad vi ha att vänta efter den fred, mot hvilken vi ur andra
synpunkter alla längtansfullt blicka, det framgår af den Edénska
ministärens i dess programförklaring uttalade afsikt att då upptaga till
pröfning frågan om »begränsning och anpassning af vårt lands
försvarsanstalter efter folkets bärkraft och den fredliga kulturens behof»!

Det får bli en kommande tids uppgift att möta de faror, som
tydligt hota bakom dessa försiktigt utformade ord. Det finnes emellertid
faror af annan art, mindre i ögonen fallande och uppväxande på håll,
där man minst skulle vänta sådana, men därför icke mindre
betydelsefulla, hvilka det är af vikt att från början varsna och, så långt den
försvarsvänliga opinionens kraft når, söka öfvervinna.

Först och främst måste försvarets speciella målsmän se till, att
icke ett kraftförlamande missmod griper omkring sig i dess egna led.
Icke så, som skulle man af våra militära myndigheter kunna vänta
något annat, än att de, oberoende af regeringens och riksdagens
tillfälliga sammansättning, alltjämt frimodigt framlägga de behof, som
enligt deras öfvertygelse oundgängligen måste fyllas — ansvaret får
sedan ligga hos dem, i hvilkas makt det står att öppna eller sluta
både ögon och händer. Men ett och annat tyder på, att i vår
officerskår växer upp en pessimism, som hotar att bära frukter ganska
smakliga för vårt försvars fiender. Våra officerare ha förvisso ingen
afundsvärd lott. De stå mitt upp i ett sträfsamt arbete på vårt
försvarsväsens höjande ur en långvarig försumpning, och det lär icke
rättvisligen kunna bestridas, att de, som helhet betraktade och inom
mänskliga möjligheters utrymme, nu verka duktigt och plikttroget i
sitt yrke. Och midt under detta arbete se de sig ställda »under
samhällets bann», eller hur nu den liberala frasen löd, af
tidningsskrifvare, som från sina trygga positioner — knappast alltid enbart i
afsikt att bättra — vakta på hvarje verklig eller påstådd förlöpning,
allt under det den antimilitaristiska propagandan bagatelliseras eller om-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 03:53:16 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svtidskr/1917/0521.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free