- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Sjunde årgången. 1917 /
517

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

DAGENS FRÅGOR

517

det bli oss omöjligt att vid behof taga det igen, och lika omöjligt
att i tid afgöra, när det behofvet kan väntas föreligga. Att den
stunden kan komma, därom är svårt att tvifla. Det är ju möjligt,
att den allmänna utmattningen vid fredsslutet kan medföra några
försök till rustningarnas nedbringande. Men nog vore det underligt,
om dessa nationer, som nu af alla sina krafter sönderslita både
hvarandra och folkrätten, i och med fredsslutet i ett slag skulle
undergå någon sorts »transformation mentale» från vargar till lamm.
Så länge nationella idémotsättningar och ekonomisk konkurrens
staterna emellan fortlefva, lär den fysiska makten icke komma att
umbäras som yttersta argument, och det lär då ej heller dröja länge, innan
den på olika håll åter börjar sättas i ökad beredskap.

I hvarje fall finns det för Sverige ett särskildt skäl, som förbjuder
det att inlåta sig på några afväpningsäfventyr. Vi äro nu en gång för
alla placerade i den stora krateröppningens omedelbara närhet. Hvad
som skall framgå ur den ryska omhvälfningen, kan ingen människa
ännu bedöma. Det kan komma en stund, kanske i en annan
generation, då det icke blott för vårt land, utan också för hela Europa
kan visa sig vara lyckligt, om Sverige är starkt nog att blifva en
stödje- och samlingspunkt för lössprängda fragment af den
rem-nande statsbildningen, och skam vare oss, om vi för ögonblickets
bekvämlighets skull göra våra efterkommande odugliga till det varfvet.
Men äfven frånsedt sådana framtidsdrömmar göra vi säkerligen klokt
att hålla oss beredda. Ur hexkitteln i öster kan likaväl som anarkin
framgå en reaktionär despoti eller en revolutionarism med
världs-omhvälfningstendenser, och i båda fallen är en granne illa ställd, om
han icke har dammbyggnaderna i ordning.

Redan den synpunkten borde vara skäl nog för hvar och en, som
känner sig som svensk, att täppa öronen till för de pacifistiska
klocktonernas lockelser och hvar i sin stad bidraga till att afslöja
ihåligheten i deras klang.

Den, som intresserar sig för speciella dyrtids- och
restriktionsfenomen, har ej kunnat undgå att finna ett studium
af de dagliga tidningarnas annonsspalter under de sista månaderna
i hög grad gifvande. Det är märkvärdigt, om än icke uppbyggligt,
att se hur uppfinningsrik människan blir, när det gäller att hitta
kryphål ut ur det nät af föreskrifter och restriktioner, som omger
henne; och likaså, hur ett regleringssystem, som icke är fullständigt
genomfördt och ej i detalj förutsett snart sagdt allting, alltid blir
mer eller mindre ineffektivt. De olika annonserna tala härvid ett
synnerligen tydligt språk.

En grupp för sig bilda hyresannonserna. Som bekant
genomfördes i våras en hyreslag, om hvilken man äfven utan profetisk
förmåga nog på förhand kunde säga, att den skulle göra den sista
villan värre än den första. Inom kort hade man ett fullt utbildadt
provisionssystem med »hög belönings» utlofvande åt den, som kunde
anskaffa en så eller så beskaffad våning. Allt eftersom den ödes-

[-Dyrtids-annonser.-]

{+Dyrtids-
annonser.+}

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 03:53:16 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svtidskr/1917/0523.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free