Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Dagens frågor - Dyrtidsannonser - Bagdadbanan och storpolitiken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR
519
lighetens råmärken. De många t. ex., som under en försiktigt beslöjad
anonymitets skydd bjuda 10 eller 15 eller 20 kg. kaffe till den
»högstbjudande», skulle väl, om de upptäcktes, lätt kunna komma i kollision
med ockerlagen. Huruvida den herre, som bjuder »10 kg. fet Paraffin
i utbyte mot 10 liter Gognac & Whisky», är på den rätta eller orätta
sidan om gränsen, får man vara fullkomligt inne i alla sprithandelns
mysterier för att kunna bedöma.
I en beaktansvärd uppsats om Rationell lifsmedelskontingentering
Ekon. Tidskr. 1917, haft. 3) framhåller Gefle handelskammares
sekreterare, grefve M. B. Hamilton, dels den »demoralisering» af marknaden,
som åstadkommits genom »maximipris, beslag och expropriationer»,
hvilket allt framtvungit ransonering, dels också (och detta är
uppsatsens kärnpunkt) huru en partiell ransonering, sådan som vår, aldrig
når fram till att verkligen nedbringa konsumtionen, utan blott
föranleder denna att i stället kasta sig öfver på de »fria» områdena, så
länge sådana finnas. Vill man, menar han, verkligen få folk att
begränsa sig till det strängt nödvändiga — tvinga dem att undvara —
så finns ingen annan väg än att kontingentera alla lifsmedel. För
den skull borde hvarje individ erhålla ett »allmänt» lifsmedelskort,
byggdt på den principen, att hvarje kupong berättigar till inköp af
en viss mängd lifsmedel af hvilket slag som helst. På det sättet
skulle en verkligt »rationell lifsmedelskontingentering» uppnås.
Förslaget förefaller nog vara mera »rationellt» än praktiskt utförbart,
men att »marknaden är demoraliserad», därom torde icke något tvifvel
råda, och de här ofvan anförda dyrtidsannonserna äro ju till en del
också ett bevis härpå. Att en strängare genomförd kontingentering,
i den mån dess efterlefvande kunde kontrolleras, skulle medverka till
en bättre hushållning med de befintliga resurserna och ett kringskärande
af möjligheterna till missbruk, är väl också tämligen säkert. Men
därmed är väl också gränsen dragen för hvad staten kan göra. Allt
mellan himmel och jord — .och det finns ju så många andra
nödvändighetsvaror än lifsmedel —- kan ju ändå inte kontingenteras. Och
under tiden jobbas det ändå, både med kontingenterade och icke
kontingenterade varor, ja, t. o. m. med sådana som (likt kaffe och
fotogen) praktiskt taget icke alls finnas i handeln. Så länge eljest
hederliga människor »hamstra», som det heter i Tyskland och Danmark
— armbåga sig fram och skaffa sig fördelar på andras bekostnad,
och sedan gömma undan i sina vindskontor och källare hvad som
icke tål dagens ljus — så länge äro vi föga rustade för de
allvarstider som stunda. Mot demoralisation hjälper i sista hand ändå
ingenting annat än moral. Det vore på tiden, att svenska folket lärde
sig detta.
Bagdadbanan oeh För enhvar, som blott någorlunda uppmärksamt
storpolitiken. föyt det storpolitiska spelet under det sista
årtiondet, har det stått klart — såsom också vid olika tillfällen i denna
tidskrift framhållits — att de tillspetsade förhållandena på
Balkanhalfön, öfverhufvud den orientaliska frågans krisartade utveckling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
