- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Sjunde årgången. 1917 /
525

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

DAGENS FRÅGOR

525

tillropat medtäflarne, såsom i artikeln Persiska viken och »freden utan
annexioner» skildras, sitt Noli me tangere. Så snart man i London
vädrade tyska planer på den anatoliska järnvägens fortsättande till
Persiska viken, gjorde England sitt motdrag genom att förmå sultanen
af Koweit att ställa sig under dess faktiska protektorat, hvarmed
följde kontroll öfver den enda goda hamnen i dessa trakter. Med
hänsyn till Englands motstånd uppgaf Tyskland — i samband
med undertecknandet den 18 mars 1911 af konventioner rörande
byggandet af sträckan El Helif—Bagdad samt en linje till
Alexan-drette — villkorligt sin rätt att bygga sträckan Bagdad—Persiska
viken. Under de följande åren fortgingo förhandlingarna mellan
England och Turkiet, resp. Tyskland och ledde till preliminära
uppgörelser med Turkiet 1913 och med Tyskland den 15 juni 1914.
Enligt dessa erkändes Englands ställning i Persiska viken; det tyska
bolaget erhöll rätt att fortsätta järnvägen till Basra, men ej längre,
och England skulle för tariffernas fastställande ha att tillsätta tvenne
medlemmar i företagets styrelse. Världskriget strök emellertid ett
streck öfver hvad som nu uppnåtts, och frågan om Bagdadbanans
öde hänger som mycket annat på dess utgång.

Bagdadbanan utgör ett af de mest storstilade exemplen på den
innerliga sammanflätningen mellan storfinansen och politiken, som
utmärker vår tid och som burit rika frukter både på ondt och godt.
Man måste beundra ej mindre den utomordentliga tekniska och
organisatoriska skicklighet tyskarne ådagalagt vid dess planerande och
genomförande, än äfven den diplomatiska smidighet och behändighet, som
Deutsche Banks ledande män, en Siemens, en Gwinner, visserligen
med hjälp af en yrkesdiplomat sådan som Marschall, lagt i dagen
vid öfvervinnandet af de politiska svårigheter, som reste sig mot
detsamma. Hade Tyska rikets allmänna politik präglats af samma
målmedvetna nykterhet skulle riksledningen besparats åtskilliga
svidande nederlag. Bättre än dess män ha Bagdadbanans upphofsman
besinnat det gamla ordspråket: »Qui trop embrasse mal étreint.»

»The new I en uppsats med rubriken Lejonungarna i näst sista
racine.» häftet af denna tidskrift berördes frågan om de engelska
koloniernas ställning i kriget och om den räckvidd, som deras
intressen och kraf skulle komma att tillmätas vid den slutliga uppgörelse
de stridande maktgrupperna emellan, som dock till slut en gång måste
komma. I vårt land ha vi på grund af åtskilliga omständigheter,
alltför väl kända för att i detta sammanhang ytterligare behöfva
påpekas, haft ganska svårt att med den noggrannhet som varit önskvärd
följa meningsbytet i dessa såväl som i andra hithörande frågor; på
en del punkter ha vi visserligen blifvit tämligen väl underrättade,
men det finnes trots detta ganska mycket som gått oss nästan
fullständigt förbi. Den kolonialpolitik, som i Afrika representeras af de
numera i engelsk tjänst arbetande boergeneralerna Botha, Smuts
och andra, är oss tämligen väl känd, under det att vi lefva i en
åtminstone relativt stor okunnighet om den politiska åskådning, som

39. Svensk Tidskrift 1917.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 03:53:16 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svtidskr/1917/0531.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free