- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Sjunde årgången. 1917 /
534

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

oU SUNE BERGELIN

är ingalunda sagdt, att centralmakterna voro de största
militärstaterna. Frankrike med sin för alla lika 3-åriga
fredstjänstgöring och sitt hänsynslösa utnyttjande af militärduglig
personal vid krigsutbrottet måste ur dessa synpunkter betraktas
såsom Europas främsta militärstat. Tysklands öfverlägsenhet låg
dels i den allmänna och höga militära nivån på
krigsvetenskapens strategiska och taktiska områden, dels i den
inledningsvis stora tillgången på artillerimateriel. I det monarkiska
landet hade förtroendet för att arméledningen nyttjade
penningarna på ändamålsenligt sätt ledt till att stora medel snabbt
beviljats. Det republikanska Frankrikes riksdag synade
försvarskrafven i sömmarna så länge, att landet — föregångslandet
i fråga om geniala artilleristiska idéer — låg under sin
motståndare hvad beträffar artilleriet augusti 1914.

Oaktadt det för centralblocket militärt gynnsamma förloppet
af 1915 års strider började emellertid den tidpunkt nalkas, då
ententens stora resurser, upphjälpta i hög grad från de
neutrala Förenta Staterna, skulle komma att uppväga
motståndarnas dittillsvarande öfverlägsenhet. Kitchener, den kraftfulle
organisatören af en verklig engelsk stormaktsarmé, förutspådde
redan mycket tidigt, att kriget skulle vara i minst tre år. Detta
har nog ej varit ett tillfällighetens ord, utan fastmer har det
varit grundadt på hans beräkningar rörande den tidpunkt, då en
armé i styrka svarande mot Storbrittanniens möjligheter ur
befolknings- och industrisynpunkter först kunde helt insättas.
Under 1915 var också blott början gjord, året därpå kunde den
engelska hären i Somme-slaget uppvisa en aktningsvärd
numerär, men först 1917 hafva Kitchener-härarna inklusive stora
bidrag från de själfstyrande kolonierna blifvit af verkligt
betydande styrka.

I Ryssland fanns fortfarande, oaktadt nederlagen 1915 ett
rikligt människomaterial att räkna med för det afgörande, som
skulle sökas 1916. Fälthärens hufvuddel var visserligen
besegrad men ej tillintetgjord. Förbanden funnos kvar, befäls- och
manskapspersonalen behöfde kompletteras. Från hösten 1915
nedlades ett intensivt arbete under medverkan af massor af franska
och japanska instruktörer på att återställa härens anfallskraft.
Därjämte inriktades ententeblockets industri, främst Frankrikes
och Japans, på att materiellt möjliggöra återupprättandet af den
ryska arméns kapacitet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 03:53:16 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svtidskr/1917/0540.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free