- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Sjunde årgången. 1917 /
554

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sido-ordnade, hvarandra motvägande organ, den senare, att den är
samlad hos ett enda. Det mest typiska exemplet på
demokratisk dualism utgör den Nordamerikanska republiken med sin
gent emot kongressen själfständiga president och sin gent emot
presidenten själfständiga kongress.

Då presidenten får sin befogenhet genom folkval, framstår
hans starka maktställning för Staaff, folksuveränitetens svurne
anhängare, ej så illegitim som en motsvarande monarkisk, och
han erkänner också dess tillvaro. Dock märkes hos honom en
benägenhet att förringa betydelsen af den vetorätt, som
tillkommer presidenterna liksom konstitutionella konungar och hvars
utöfning af de senare för Staaff är ett oting. Han omtalar
nämligen ej alls vetots absoluta form, »the pocket veto», och
säger, att vetot i allmänhet begagnats sparsamt. Det senare
påståendet verkar förbluffande, när man vet, att presidentvetot
tillgripits under 120 år (1789 — 1909) 541 gånger och af en
president (Cleveland) 301 gånger under 4 år. Man jämföre härmed
vetorättens användning i monarkiska stater, t. ex. hos oss!

Onekligen har den amerikanska dualismen medfört brist på
samverkan mellan regering och representation och i och med
detsamma brist på den enhetliga ledning, som är behöflig inom
statslifvet. Uppvisandet häraf är den röda tråden i Staaffs
skildring af den stora republikens statslif. Liksom för James
Bryce
i det berömda arbetet: The American Commonwealth,
och för Woodrow Wilson (den nuvarande presidenten) i hans
ungdomsverk: Congressional Government (1885) hägrar
också för honom den engelska parlamentarismens öfverförande
till Amerika såsom det bästa botemedlet, men han betviflar med
rätta, att amerikanarne skola vara mottagliga för
universalkuren, och antyder möjligheten af andra förbättringsmetoder.
Härvid synes han dock ej ha rätt beaktat tidens tecken. Hvad
han betraktade såsom en blott möjlighet och ej alls tog hänsyn
till vid sin redogörelse för de aktuella amerikanska
förhållandena, har i viss mån redan blifvit en verklighet. På senare tid
har — alldeles oafsedt krigets inverkan — inom den dualistiska
författningens ram
en ökad samverkan börjat komma till stånd
mellan presidenten och kongressen under den förres ledning, eller
m. a. o. presidentmakten gör sig nu med bibehållande af
själfständigheten inom sitt gamla område alltmer gällande såsom
drifkraften i hela det statliga arbetet, utan att därför den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 03:53:16 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svtidskr/1917/0560.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free