- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Sjunde årgången. 1917 /
558

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

558

S. J. BOETHIUS

blott en småstat. Så har också inom denna de politiska
traditioner, som utbildats och fortlefde i kantonerna, kunnat göra
sig gällande. Huruvida detta skall fortfara och sålunda den
schweiziska kongressionalismen äfven hädanefter kommeratt
bestå profvet, är en annan fråga. Det har uppgifvits, att äfven i
Schweiz genomförandet af vissa demokratiens yttersta kraf på
senare tider börjat sätta frukt i en osund lefvebrödspolitik.

I en del af de smärre uppsatser, hvarmed verket afslutas,
har Staaff, på grundvalen af typskildringarna, velat — enligt
sin egen utsago — ge »en framställning af vissa grundläggande
begrepp inom den politiska vetenskapen». Denna framställning
är af stort intresse, äfven aktuellt politiskt, ty här har
han uppdragit riktlinjer för det statsskick, hvars införande i
Sverige var målet för hela hans praktiskt-politiska
verksamhet — parlamentarismen enligt engelskt mönster.
Förutsättningen för hans tro på dennas lyckosamma verkningar var
tydligen, att dessa riktlinjer följdes. Här föreligger således i
eminent mening ett politiskt testamente till det parti, som gör
anspråk på att vara hans politiska arftagare. Skall det också
exekvera testamentet?

Hvad detta går ut på, är i korthet sagdt följande. Hvem
som skall utöfva regeringsmakten (den verkliga, ej den
nominella, som af opportunitetsskäl kan få innehas af en monark
likaväl som af en president), afgöres genom på allmän och lika
rösträtt grundade val till en enhetlig folkrepresentation eller, om
tvåkammarsystem är rådande, till dennas undre afdelning såsom
varande folkrepresentationen par préférence. Det vid valen
segrande partiet blir nämligen regeringsbildande, men märk väl
endast på det sätt, att genom segern dess främste man
automatiskt träder i spetsen för regeringen. Hans. medhjälpare i denna
får partiet ej utse, utan regeringschefen (konseljpresidenten,
statsministern) måste ha fria händer vid deras tillsättning, för att
regeringen skall få den nödiga solidariteten. Regeln är, att
makten inom hvarje politiskt parti ej skall tillhöra partiets
»massa», utan en ledande minoritet, som ock afgör hvad af
partiprogrammet skall tas på allvar. De partier, hvilkas
makttäflan är styrelsesättets rörelsekraft, måste vara starka,
väl disciplinerade och till antalet få (helst blott två). Om i
stället en mängd löst organiserade smågrupper finnas, uppstår den
franska vrångbilden af parlamentarism. Ehuru makten vinnes

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 03:53:16 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svtidskr/1917/0564.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free