Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Vår lifsmedelsfråga och landtmännen. Af G. Sederholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Häraf framgår, att vår lifsmedelsproduktion såväl före
afspärrning som efter densamma öfverstiger det beräknade
näringsbehofvet. Inom folkhushållningen kan emellertid ej undvikas, att
en del af födan förloras under förvaring och tillredning samt
genom oriktig fördelning bland konsumenterna. 1912—1913
uppgick denna skillnad till omkring 17 % af hela behofvet. Genom
mera rationellt tillvaratagande och fördelning kan gifvetvis denna
förlust inskränkas om ock ej helt undgås.
Låt oss antaga, att genom en rationell organisation af
brödsädesförbrukningen (ransonering) denna kan nedbringas till
850,000 ton. Under nuvarande ringa tillgång på gödselmedel
och i öfrigt försvårade kulturförhållanden kan en minskning i
afkastningen per ytenhet ej undgås. Beräknas denna med ej
mer än 5 % understiga medelafkastningen för åren 1907—14,
måste för erhållande af nyss angifna brödsädesmängd
höstsädesarealen ökas från 479,000 till 533,000 har eller med omkring 11 %.
Denna ökning måste gifvetvis vinnas genom att minska
odlingen utaf fodersäd (hafre och blandsäd) och foderväxter (hö
och grönfoder). Vid sidan häraf borde äfven odlingen af potatis
och kålväxter samt andra matnyttiga köksträdgårdsväxter
utvidgas.
Den uteblifna tillförseln af utländska kraftfodermedel, i främsta
rummet oljekakor, medför emellertid icke blott en minskad
näringstillgång utan äfven brist på den för vår mjölkproduktion
nödvändiga foderägghvitan. I viss mån kan en ersättning
härför ernås genom ökad baljväxt- och rapsodling. Den senare
bereder dessutom vårt land en ökad tillgång af olja. Om endast
1 à 2 % af vår åkerareal besåddes med raps, skulle en normal
skörd därå förslå att täcka vårt behof af olja och hälften af
vår normala oljekaksimport.
Af ej mindre betydelse för uppehållande af vår kreatursstam
och dess afkastning vore en utveckling af vår beteskultur, ej
minst genom förbättrande af våra naturliga beten.
Men först och sist måste jordbrukets intensitet så långt
möjligt vidmakthållas och höjas. Det må i detta sammanhang
påpekas, att bristen på artificiella gödselmedel samt
kreatursstammens svaga utfodring liksom andra svårigheter, som kristiden
medfört, äro ägnade att väsentligt nedbringa afkastningen, därest
icke genom en intensivare drift och ett bättre tillvaratagande
af de hjälpmedel, som kunna stå till buds, dessa afkastningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
